Den här veckan har Gud talat till mig väldigt starkt i samband med att jag tagit del av dokumentation från olika demonstrationer världen över. Jag har blivit så berörd av det jag sett.
På ett sätt jag inte blivit innan. I höstas var jag på ett seminarie som SIDA arrangerade. Det handlade om vilken roll internet spelade i dagens händelser t ex den arabiska våren. Det fanns representanter från de olika revolutionerna men även nätaktivister och datanördar. En del tjänstemän från SIDA och andra myndigheter, journalister och så några oklara, som mig till exempel. Jag njöt av att vara där därför att det var otroligt lärorikt. Mycket av det som sades där har gjort mig mer uppmärksam på omvärlden och politiken. Det är mycket som händer i vår värld och vårt land som inte är rättfärdigt. Jag fick också höra en av de unga tjejer som är engagerade i det som händer i Egypten berätta om deras situation. Det tog tag i mig. Men kanske på ett sätt jag inte förväntat mig. Jag blev så berörd av hennes utskällning (hon skällde ut de som bjudit dit henne eftersom de valt att bjuda in en ”känd person som kan engelska”, men också därför att hon menade att facebook o twitter inte spelade någon stor roll i revolutionen utan de var endast verktyg). Det som avgjorde revolutionen i Egypten menade hon var att regimen stängde ned internet. Så folk kunde inte längre sitta hemma i sina sköna soffor och ta del av det som hände på deras gator. De var tvungna att själva gå dit ut, och när de gjorde det och såg vad dessa fredliga demonstranter utsattes för var det självklart att engagera sig i kampen.
I tisdags var några av mina vänner i Märsta och demonstrerade i en fråga som vi i Sverige måste ta ställning till. Vi skickar tillbaka människor som flytt för sina liv tillbaka till en högst osäker framtid. De var där och dokumenterade och demonstrerade.
I fredags såg jag på korrespondenterna som handlade om flera revolutioner som inspirerats av den arabiska våren och som använder icke-våld som vapen. Den är framförallt en ung generation som står upp för det som är rätt. En av de som blev intervjuade i programmet säger ”De här unga människorna ska forma Indien i framtiden. Det är alltid viktigt att ungdomar engagerar sig i sina hemländer.” Några timmar senare såg jag en annan dokumentär nämligen det om folkets revolution i Bahrain. Ett rop i mörkret heter den dokumentären och man får följa revolutionen där på nära håll. Man ser hur folket som ännu inte är engagerade blir chockade och upprörda över hur regimen behandlar sina medborgare i deras fredliga demonstration.
Det är inspirerande att se dessa rörelser som vaknar till liv runt om i hela världen. Det känns som om världen håller på att vakna och det är genom den yngre generationen det sker. De ställer sig upp, använder de verktyg som de kan bäst och organiserar sig på nya sätt. Överallt är det frihet som står högt i kurs och Gandhi är den stora förebilden. Vi vaknar upp inte bara för situationen i våra hemländer under i vår värld. Den yngre generationen är mer än någon annan generation världsmedborgare, internet har gjort oss gränslösa.
Och så idag blev den röda tråden självklar, iallafall för mig. Den rörelse som inspirerat mig mer än någon annan för mitt liv är 24-7 bönerörelsen. Jag var med om dess början och har sen dess inspirerats oerhört mycket av den. Jag har aldrig riktigt varit engagerad i själva rörelsen, men jag har tagit del av den och inspirerats av den. En av ledarna för denna rörelse heter Pete Greig och han fick en dag en vision. Den här visionen har jag kunnat utantill. Den har jag fortfarande delar av uppsatt på väggen och den utgör fortfarande en grund för den livsstil jag valt att leva.
Den talar om en armé av unga människor ”you see bones, i see an army” ord hämtade ur Hesekiel 37:1-14. Jag är kanske lite för entusiastisk men jag tycker det är uppenbart vad som händer världen över. Gud är alltid i rörelse och Han ger alltid väckelse. Men det som händer nu är någon slags uppvaknande över världens tillstånd och inte bara det, människor reser sig upp för det de tror är rätt. Här har vi i kyrkan en utmaning, att ryckas med i kampen för en värld som inte styrs av egoism och kortsiktigt tänkande utan genomsyras av rättvisa och frihet. Vi har ett ansvar att ryckas med i kampen, men inte profitera på den, inte tro att kampen i sig frälser, inte måla världen svart och vit, inte ta över kampen. Men ryckas med, stå med, med öppna armar och ropa ut till den Högste att Han ska väcka oss var och en från vår bekvämlighet så att vi kan bli verktyg i Hans händer. Här har vi möjligheten att på ett konkret sätt stå upp för Guds rikes principer.
