”ge mig en god anledning till varför ni inte vill gå till kyrkan”

Det finns en tv-serie som följt mig genom alla år. I början av Ks och min relation såg vi till att träffas antingen 17.05 eller 17.35 (före eller efter 70´s show). Denna serie innehåller allt!

Nu var det ett tag sedan jag hade tid att faktiskt se när serien visas på tv, jag har istället hyrt serien och lyxat med en sisådär 3-5 avsnitt per tittning. Då kommer man liksom in i världen på ett helt annat sätt. Bla bla bla. Ja det är ju faktiskt inte så himla intressant eller viktigt.

Idag halvsov jag iallafall till ett avsnitt som är sjukt kul. Eric och Laurie (bror och syster i Forman familjen) vill inte gå till kyrkan. Mamman får panik och dagdrömmer om hur familjen blir nekade inträde till himlen. Allt därför att de inte gick till kyrkan tillsammans. Kitty (mamma Forman) blir bara mer och mer panikslagen. Hur ska hon lyckas få barnen till kyrkan? Hon tar till några intressanta metoder.
1. Ni har en fri vilja, ni får göra som ni vill. Men om ni väljer att inte gå till kyrkan kommer ni hamna i en evigt brinnande sjö.
2. Går barnen inte till kyrkan tar jag kyrkan till barnen taktiken. Hon tar med ungdomspastorn hem och han droppar några sköna meningar som. "Jag behöver inte LSD eller PCP jag blir hög av GUD " eller "Jesus är ungefär som Fonzie men då Fonzie säger Aeeyy säger Jesus Aeymen." Sen spelar de kort i köket och för att göra det hela lite mer "kristet" har de döpt om knekt, dam och kung till= Josef, Maria och Jesus. Barnen( ja de är ju tonåringar) får sedan rita vad de ser när de tänker på Gud. Eric och Hyde ritar Eric Clapton. 
3. Mamma vill ha en god anledning till varför Eric och Laurie inte vill gå till kyrkan och deras anledningar är " Det är varmt, tråkigt, musiken är dålig, pastorn är ful, jag måste ha slips, jag måste ha bh". Säger barnen  tur och ordning.
4. Till slut får Kitty hjälp genom att Eric tar upp att pappa Red inte heller går i kyrkan. Det blev det avgörande. Barnen blev tvingade till kyrkan av Red Forman.

Det här är väldigt intressant tycker jag.  Det här är en tv-serie, jag vet, men jag tror det kan säga något om oss kristna ändå. Det speglar en attityd som finns och är väl utbredd i kyrkan.

Idag var jag på projektmöte och då kom vi in på liknande tankar. Kvinnan jag hade träff med säger "kyrkan säger att vi inte ska leva av världen men i den. Men inser inte att den gör precis tvärtom. Vi är experter på att leva av världen men inte i den". Och mycket i det är sant. Vi har skärmat oss från världen i den bemärkelsen att vi inte vill ta del av vanliga människors vardagliga liv. Vi engagerar oss inte i deras verklighet. Istället skapar vi egna alternativ som ett sätt att skydda oss. Skydda oss från världen och alla dess frestelser. Men vi märker inte hur vi mer och mer tar till en livsstil som visar på vårt eget bortfall. Vi ser det inte för vi tittar åt fel håll. Vår egoism och trångsynthet gör att vi går miste om livets kvalitéer. Vi deltar inte i kulturen men vi anammar livsstilen. Vi faller pladask för materialism och konsumtion för det står ju inget i Bibeln om det. Eller gör det det? Vi lever våra liv och struntar i vilka konsekvenser, världen ska ändå gå under så vi behöver inte ta något ansvar. Eller behöver vi inte det? Det är det här 70´s show pekade på och det är det här den unga generationen visar genom att med sina fötter visa att det är något som inte håller i kyrkan som den är idag.

flit och fläng

Jag har hunnit med väldigt mycket de senaste tre dagarna. Stockholm, Järna, Uppsala och nu tillbaks i Örebro. Har hunnit bygga upp ett café och hälsa besökare välkomna, varit på möte på EFK-UNGs årskonferens, raggat sponsorer till designtävlingen (redesign24.blogsome.com), ätit frukost med mampap, gått på söder med pappa, varit på bröllop och hängt med pojkväns familj. En grymt innehållsrik helg.

Och medan jag gjort allt det där och inte haft en tanke på bloggen så har bloggen nått nya rekord i besök per dag. Grymt kul!

Lovar att skriva något uppfriskande och berikande imorgon. Nu måste jag in med text till affisch för designtävling och sedan sova.

livscoach nr1

"Har livet behandlat dig ovanligt? Vaknar du stukad varje morgon?" ( klicka här)

Ja det kan ju lätt bli så ibland. Att man får 3 större arrangemang på halsen som måste dras igång samma vecka. Men vattaheck jag har ju inga barn så vad ska jag klaga på? Det kommer en designtävling, ett café på en konferens och en minimarknad ur mig istället. Väldigt levande det med.

Jag tänkte faktiskt ägna ett par minuter åt några råd som jag vill ge bort. Jag har försökt lära mig en livsstil som hjälper mig att hålla mina fötter på jorden även då det stormar väldigt mycket. Då vissa av dessa tips sitter i min ryggmärg är det lätt att de kommer av sig självt. Vissa måste jag påminna mig om, ständigt.

Prioritera att se ett favoritprogram på tv eller läs en bok och bara ta det lugnt, räcker med nån timme (den gör gott).
Ät ordentligt, och framförallt innan du sätter dig för att äta. Andas djupt, tacka för maten och ät. Du kommer märka att maten går ned men inte i ultrarapid utan sådär lagom så du hinner känna smak och svälja mellan varven.
Motionera eller åtminstone cykla långsammare till jobbet/skolan och försök njuta av den cykelturen. Du kommer inte särskilt mycket senare för det men du kommer definitivt vara mycket mer fokuserad när du kommer fram.
Prioritera dig själv. Ta ett bad, få en massage, eller shoppa nåt litet. Unna dig lite umgänge med dig själv.
Lugna ned dig, det är inte hela världen om du blir lite sen, planeringen spricker eller du får ett spontant besök i hemmet. Sånt är livet och det ordnar sig alltid.
Läs bibeln, ger mycket att tänka på och perspektiv på tillvaron.
Be till Gud lite när som. Du behöver inget schema för det, ta med Honom på cykelturen eller på träningspasset. Grymt bra sällskap i roddmaskinen t ex. Detta ger dig lugn och ro, perspektiv på livet samt inspiration till det som ska göras.
Umgås med vänner och framförallt med dem som står dig närmast. Berätta om dagen för ditt sällskap/bästa vän, allt du gjort och vad som hänt. Och gå sedan igenom morgondagen. Då har du checkat av vad du avklarat samt gjort en ny attgöralista till morgondagen.

Lev och njut!
/ Din egen livscoach Josefin

något förvirrad

Ja de senaste timmarna har den här dagen hunnit vara både fredag och söndag innan jag kom på mig själv med att det är lördag. Tror det var bra att jag valde grottan idag. Jag är för stressad. Behöver tid för mig själv vid hobbybordet. Det är klänning och halsband som ordnas med till nästa veckas släktbröllop, men ärligt talat rätt mkt terapi och kvalitéts tid med mig själv.

Hur som, såg debatten med Clara Lidström på svtplay och måste säga att det är svårt att prata om sex. Både i tv och överhuvudtaget. Fast jag tycker egentligen inte att det är så svårt, kanske beroende på i vilket sammanhang och hur man pratar om det. Värst tycker jag det är att prata med riktigt "frigjorda" människor om sex för helt plötsligt är det som att de äger frågan och att alla andra är efterblivna. Och jag vill ju inte vara efterbliven. Så jag har två val, antingen drar jag ännu värre historier och drar på om ditten och datten eller så sitter jag tyst och accepterar att jag är efterbliven inte lika cool, häftig och frigjord som de övriga. För det är ofta där det hamnar, två diken. Du är antingen frigjord och kan prata om sex och olika partners och ställningar och leksaker hur mycket som helst för det är ju inga som helst bekymmer. Eller så är du en bakåtsträvande moralkärring, alternativt en person låst och bunden av en massa moralkärringar i din omgivning. Hur som helst så är det dig det är fel på. Hur har det blivit så?

En viktig fråga som jag tycker glöms bort är frågan vad fri vilja egentligen är. Får alla lika mycket hjälp till att ha en fri vilja? Vad betyder det? Enligt RFSU verkar fri vilja betyda att du är fri till din egen sexualitet. Men på vilket sätt? För hur realistiskt är det att 12/13 åringar har denna fria vilja när de pressas på skolrasterna till att hävda sin egna utveckling och mognad som människa? Vilket ansvar tar vi äldre till att ge utrymme för de som vill vara långsamma i sin utveckling? Vilken miljö skapar vi genom media och underhållning som hjälper unga att faktiskt våga vänta ett tag till?

Preventivmedel är bra men det löser ju egentligen inget problem. Avhållsamhet är ju på alla punkter mycket mer effektivt. Det blir varken barn eller sjukdomar av att avhålla sig från sex. Men är det realistiskt? Nej kanske inte. Men problemet är ju vilken roll sexet spelar i samhället och familjelivet. Hade det inte varit så accepterat och vedertaget att alla har rätt att ha sex när de vill med vem de vill hur som helst så skulle spridningen inte vara så lavinartad. Vore det så att en gift man/kvinna endast hade sex med sin fru/man vore det lättare att begränsa spridning av sexuella sjukdomar. Men att ens säga detta är tabu i Sverige. På en gång blir människor skam och skuldbelagda och det är ju det som är såå hemskt. Inte att folk bli sjuka och dör på kuppen. Nej nej nej hur kan du tro det? Alla kristna som pratar avhållsamhet gör det bara för att de själva är sugna på att få lite roligt… ja eller? Vet inte vem det är som är instängd.

farligt sex

Hon har gjort det igen! Clara Lidström aka Underbaraclara har skrivit en viktig och skarp debattartikel i en av de stora kvällstidningarna. Dagen skriver om det här.

Det här är ett viktigt ämne som borde snackas om oftare. Tyvärr har vår kultur och vår extrema rädsla för att vara skam och skuldbeläggande gjort att vi inte har några öppna och offentliga samtal om detta. Idag är det ofta inga problem att prata sex i fråga om hur mycket vi konsumerar det, för det symboliserar på något sätt frihet och status. Men att ta upp alla nackdelar med att ha sex hur som helst. Det tas inte upp. Clara skriver utifrån Påvens uttalande i veckan att kondomer inte är vår lösning på HIV. Hon för fram en väldigt viktigt poäng "Att vara ung är svårt. Påven sätter fingret på en viktig, men känslig punkt. Fokus måste ligga på att skapa mogna, trygga individer, med förmågan att fatta kloka beslut. Att strunta i det är att svika en hel generation, både här i västvärlden och i Afrika".

Faktum är att vår bångstyrighet när det kommer till denna fråga kostar samhället väldigt mycket pengar varje år. Precis som vår älskade alkoholkonsumtion. Upp till debatt! Kolla in Aktuellt ikväll där Clara medverkar och läs hennes artikel!

arbete pågår

Jag har ofta behov av att skärma av mig. Stänga av allt brus från olika håll. Framförallt när det kommer till "kristen" populärkultur. Jag kan bli upprörd över någon attityd eller instängdhet. Men ofta är det bara att det stör en redan existerande inspirationskälla. Det är som att viss "kristen" kultur nedvärderar det jag inspireras av så mycket att jag blir låst i min egen kreativitet. Och ibland är det bara det att jag inte attraheras av det. Jag har ingen speciellt uttalad strategi för hur jag tänker. Ibland måste jag helt enkelt sålla var min tros inspiration och ursprung ska komma ifrån.

Jag får massa inspiration i min vardag med Gud. Gud jobbar ofta i temaperioder med mig. Det är väldigt tydligt när jag är i en sådan period. Som att jag den senaste tiden tänkt väldigt mycket på Guds nåd och vad det får för effekt i mitt liv. Eller som hur den personliga berättelsen på något sätt är nyckeln till frihet och framgång. Hur de personliga erfarenheterna, ofta de svåraste, blir till en värdefull skatt att använda i sitt fortsatta liv. Tåredalen har gjort en rik på källor (Ps 84:5-8). Och nu den senaste veckan bara har jag blivit påmind om hur viktigt det är att veta och leva efter att varje människa har möjligheter att själv förändra sin situation. Det blev väldigt aktuellt då jag var på "Fryshusetandan" på Universitetet idag. Var på föreläsning som Lugna Gatan hade och det var så otroligt givande och rörande. Det talade väldigt starkt till mig, inte bara deras berättelse utan Gud talade väldigt tydligt till mig. Det händer inte särskilt ofta men idag var det väldigt tydligt. Att varje människa är värd att höra att det finns något unikt och gott i dem. Att de är älskade precis som de är, att det finns hopp för även den mest tragiska personen.  Lugna Gatan borde komma till kyrkan och föreläsa om efterföljelse och lärjungaskap. Så sjukt inspirerande och så konkret.

Så det är inte så att jag dissar vissa sammankomster eller inspirationsdagar. Det är bara det att jag inte orkar med mer inspiration än jag redan har just nu. Jag har läst så mycket böcker om kristen tro att jag är fullproppad. Jag måste leva ut lite för att bli hungrig igen.

strategitänk

Förra året var det maj och juni i år är det nog mars och april. Det är HUR MYCKET SOM HELST just nu. På alla plan. Så om du möter mig och du tycker jag är disträ så är det bara därför att det är sjutton saker som snurrar i huvudet. Och det verkar bara bli mer. Men det är sjukt roligt. Det är nu det är viktigt att tänka på att få ordentligt med vila. Så lätt att gilla läget nu och tycka att det är lattjo lajban. Men rätt var det är så är man så där nära väggen att inget är roligt längre. Så jag ska leva efter min egen filosofi och njuta av varje del av dagen. Inte stressa om imorgon eller vad jag inte hann idag. Och så ska jag prova det här populära med att gå och lägga sig tidigt på kvällen. Vad tror ni kan det vara nåt?

i wanna be a history maker

Jag tror att alla människor har en inneboende kraft att göra något bra av sitt liv. Vissa människor behöver väckas, andra ruskas om. En del fattar man inte var de får sin styrka ifrån när de trotsar allt möjligt motstånd för att lyckas. Ett av mina största irritationsämnen är faktiskt människor som vägrar göra något av sitt liv. Utan som bara sitter på sin bak och väntar. För många är livet en ända stor väntan. Man tror på något sätt att det blir bättre av att inte göra något.

Jag är tvärtom. Av min mormor har jag lärt mig att se något positivt i alla situationer. Det kan bli rätt irriterande för folk som vill sitta och snyfta i all oändlighet. Jag vet. Men jag värdesätter den goda lärdomen och den fortsatta vandringen. Livet e rätt pissigt många gånger men vi måste ändå alltid välja hur vi vill tacklas med det. Antingen sätta oss ned och vänta. Eller resa oss upp erkänna brister, sörja sorger men fortsätta gå.

Men för att gå måste man ha någonting som driver en framåt. Något som gör livet och arbetet värt mödan. Som 17 åring bestämde jag mig för att bli en "history maker". En sån som Delirious sjunger om i sin sång. Jag valde att tro att mitt lilla liv kunde få vara betydelsefullt. Iallafall för någon. Det är min drivkraft. Jag tror att jag kan vara med om stora saker men för det måste jag våga tro det men även vara villig att fortsätta gå. Jag måste inte ta livet på så stort allvar, men jag vill det. För jag tror att det blir så mycket roligare så. Jag fångades av visionen som ekade nästan överallt under en period. "The vision is Jesus– obsessively, dangerously, undeniably Jesus. The vision is an army of young people. You see bones? I see an army. And they are FREE from materialism." Urklipp ur 24-7 visionen läs hela här.

Nu vet jag att det finns tider i livet då man bara inte orkar. Då det är öken och man har nog med att bara leva. De tiderna är också viktiga. Men det är livsfarligt att stanna där. Glömma bort att man är dödlig och att livet är en gåva som jag har att förvalta. Allting har sin tid men utan den där drivkraften i livet så är det lätt att inget får all din tid i världen. Är det värt det?

History Maker

Is it true today that when people pray
Cloudless skies will break
Kings and queens will shake
Yes it’s true and I believe it
I’m living for you

Is it true today that when people pray
We’ll see dead men rise
And the blind set free
Yes it’s true and I believe it
I’m living for you

I’m gonna be a history maker in this land
I’m gonna be a speaker of truth to all mankind
I’m gonna stand, I’m gonna run
Into your arms, into your arms again
Into your arms, into your arms again

Well it’s true today that when people stand
With the fire of God, and the truth in hand
We’ll see miracles, we’ll see angels sing
We’ll see broken hearts making history
Yes it’s true and I believe it

We’re living for you.
Martin Smith Delirious

solig söndag

Jag vaknade när klockan ringde och det var med en obeskrivlig känsla. Jag ställde klockan på 13.30 eftersom jag tänkte att det är max för hur länge jag får sova idag. Kom visserligen i säng 04.30 men ändå.  Jag brukar inte sova så länge så jag trodde ju inte att jag skulle göra det idag heller. Men jag hade en del att ta igen tydligen. Det har också visat sig i de konstiga drömmar jag drömt på sistone. Oerhört skumt. Jaja jag vaknade iallafall med ett enormt sug efter att få baka småkakor :-) . Får se om det blir av, först måste jag ut i solen och till jobbet eftersom en besökare glömt sin väska på cafét. suck.