febriga tankar

Just nu sitter jag och förbereder två föredrag jag ska hålla de kommande veckorna. Jag drömde när jag var yngre om ett liv där jag fick resa mycket och prata om olika saker. Och det är ju precis det jag ska göra. Även om jag då trodde jag kanske skulle prata en aning mer om Jesus. Fast jag tror Jesus är med även på redesign och trend föreläsningen. Det är bara ur ett litet annat perspektiv.

Sen jag blev av med ett av jobben förra veckan är jag helt genomtrött. Finns knappt ett uns ork i kroppen och till råga på allt har ryggen varit otrevlig mot mig. Jag har varit hos en massör som påstår sig ha rätat ut min snedhet jag hoppas stort på det. Men smärtan sitter ändå kvar så nu knaprar jag piller. Hela lägenheten är ett enda stök och på bordet står en skrivare som jag lite spontant shoppade idag. Jag insåg till slut att jag kan inte hålla på att åka till en skrivare mitt i nätterna för att få mina arbeten utskrivna. Jag måste kunna skriva ut saker där jag bor och sitter och arbetar med min dator. Men nu ska den installeras mitt i allt, efter det ska jag köpa tågbiljetter och sen fortsätta skriva på mina intressanta föreläsningar!
Jag är sedan långledig resten av veckan. Då ska jag göra mitt bästa för att införliva det löfte om jubileumsinlägg som jag lovat.
Det är lite konstigt att uppleva allt det här nu. Det är trötthet, förundran, tacksamhet och förväntan allt blandat i en salig röra. Vad ska man säga om livet annat än att det aldrig blir som man tänkt sig men ofta så otroligt mycket bättre?!

advent och nytt år

Idag är det nytt kyrkår. Det innebär att vi idag på nytt inleder väntans tider, väntan på julen som påminner oss om det största som hänt världshistorien. Det är en hoppfull och mysig tid. Jag tog med mig mitt hopp som annars mest hänger i köket och lät dem backa upp gudstjänsten. Det gågna året har blivit ett år så fullt av hopp. Jag hade det på tungan redan i januari men visste inte hur viktigt det skulle bli. Orden ”det finns hopp”. Jag har andats de orden så många gånger och de har tagit sig olika skepnader så att de till slut har hittat sig ett stadigt fäste inom mig. Hela jag lever i hoppet.

Att mitt i allt som händer i livet, som alltid händer och är oundvikligt, så finns det ett hopp. Vi kanske inte ser och förstår allt på en gång men till slut kommer det synas tydligt. Och när vi tror att allt hopp seglat bort och ångesten inte ger oss någon möjlighet att se någon utväg. Så finns det ett ljus som lyser tydligare än något annat som envist viskar gång på gång på gång det finns hopp. Och varje år får vi fira detta hopp. Och hela livet får präglas av det hoppet. Att livet är som det är men att det alltid finns hopp för våra liv och att det alltid på något sätt löser sig till det bästa i slutändan. Vi är inte utelämnade till vårat egna öde, det finns en Gud som älskar oss och som alltid har sista ordet. Hoppet finns som en röd tråd genom bibelns texter och genom alla århundranden som varit och i alla människoöden som varit innan oss. Och där har vi och våra liv en given plats. Den röda tråden tränger in också i våra liv och präglar allt i våra liv.
Om vi tillåter den vill säga. Och när det landat hur verkligheten ser ut och hur verklig hoppet är då kan man inget annat än ropa Hosianna!

berättar en hemlis

Igår blev jag kallad för modetjej. Det var nog första gången jag blev kallad det, iallafall som jag själv kan komma på. Och jag insåg då att det är sant och kanske ännu mer sant om en månad. Jag har alltid älskat mode och kläder. För mig har det alltid varit ett självklart sätt att uttrycka sig genom. Min passion väcktes tidigt och jag tror Huset Eliott har en liten del i det. Men mamma är också skyldig som lät mig sy mina egna kläder från det att jag var liten. Hon sydde upp en hel del kläder som jag ritat och bestämt hur de skulle se ut. Under åren har stilarna förändrats en massa. Jag har nog testat de flesta stilar man kan. Det har varit väldigt roligt. Kläder och mode är väldigt roligt tycker jag. Det är ett sätt att avväpna situationer. Man kan skapa humor och perspektiv på saker genom vad man har på sig. Man kan ge en känsla av frihet och jag tror man kan tillbe Gud genom sin klädstil.

Ett plagg kan säga så mycket. Säga så mycket om tiden vi lever i, och personen som bär det.
Det kan inspirera.
Och det kan vara bara helt galet.
Och jag har glädjen att meddela att jag kommer få grotta ned mig ännu mer i denna kläddjungel. För om en månad börjar jag som klädansvarig på Erikshjälpens second hand här i stan!

tid är pengar

heter det ju. Men det borde heta pengar är tid. För när allt kommer omkring så är det helt ovärt att tjäna pengar när man inte har tid att leva. Helt ovärt. Men Gud vare tack igår lyftes en arbetsbörda från mina axlar. Det innebär väldigt mycket mer tid över till mig och livet. Hurra för det!

Jag har tänkt att det får vara så ibland att det är mycket jobb. Men hela min kropp och mitt väsen säger att det inte är ok under långa perioder. Jag har lärt mig den hårda vägen att det är viktigt att kunna stanna upp och stressa ned i vardagen.
Därför känns den här Tikva utbildningen så självklar i mitt liv. För den är så tydlig med att vi är människor och vi behöver vila och återhämtning men även motion. Vi behöver ta hand om oss, och vi får det, också för Gud. Ingen blir glad över att vi bränner ut oss inte ens när det är för goda saker vi gör det.
Jag har också insett att tills den dagen kommer då jag bor i mitt drömhus några mil utanför en stad och kan leva mitt lugna självhushållande liv så får jag kanske stå ut med stadens fläkt och hänga på. Men också aktivt motstå frestelsen att tro att det är jäktet som bevisar mitt värde som människa. En full almenacka säger inte att du är cool, älskvärd eller eftertraktad. Den säger bara att du har svårt att säga nej.

Igår struntade jag i klockan och gick på k…

foto0178 (MMS)

Igår struntade jag i klockan och gick på konsert med månadens favorit. Daniel Adams Ray spelade nämligen i stan. Det var roligt att göra något spontant men oxå få dansa av sig lite. Jag har dansat mycket i mina dar med ordet frihet i min mun. Det innebär att vara mitt i köttmarknaden och helt och hållet dansa till Guds ära och människors frihet. Det är väldigt befriande för en själv oxå! Toppenkul kväll!

det är så mycket jag ska göra

och så lite tid att göra det på. Jag vet att det här är jättedåligt för mig på så många olika sätt. Men det är en kort tid sen ska det bli bättre på jobb fronten. Bättre på det sättet att det är mindre att göra och hålla reda på. För jag vill inte att mitt liv ska handla om så mycket jobb. Det går emot mina ideal.

Jag kom på en artist som jag inte lyssnat på ett tag. Och hittade en låt på youtube som var hemskt fin! Här kommer den!
Johan Heltne, hjärta, instinkt, principer

en ny tid

Det är inget nytt, november månad kommer varje år. Men ändå känns det nytt det är ju första gången jag upplever november i den här lägenheten. Den här månaden har jag knappt haft en ledig stund jag kan jobba mycket andra månader också men då har jag ofta flera dagar och helger som är lediga också. Det blev inte riktigt så den här månaden. Och nu borde jag egentligen stå och skruva loss mitt cykeldäck eftersom jag fått punktering. Ska alldeles snart göra det. Men först lite bilder hemifrån!
För ett par veckor sedan vräkte det ned så mycket snö att hela världen blev vit. De dagar när världen är vit är det så ljust och skönt när jag drar upp rullgardinerna.
Det är tid för levande ljus. Och jag har fler ljus på ingång!
Och ballonger i badrummet!
Badrumshyllan har jag äntligen fått ordning på. Och det tack varje min nya fina zinkburk i den har jag allt sånt som är bra att ha nära. Plåster och medicin och krämer allt i en skön röra!
Tunikan är sydd av en gammal sjal. Den är ett resultat av en av de cirklar jag lett i höst.
Igår var det måndagsmiddag och jag hade 8 gäster hemma hos mig. Det påminde mig om att det kan vara bra med ett bestickset och porslin som räcker till mer än 6 personer. Men främst så var det så otroligt mysigt att ha mitt kök fyllt av goda och härliga vänner.
Jag bjöd också på tårta, det kändes lite fel att bjuda på köpetårta även om det var från det bästa stället i stan. Så jag var tvungen att bjuda på lite hembakat också. Självklart på mitt Jesus fat!
Nu är det bara jag kvar här hemma. Och en stor hög med disk.

snart så

Hurra för våran Jossan hon lever i hundra år! Vaknade med ett skratt, mina föräldrar sjöng så fint på telefonsvararen och kanske rentav profeterade litegrann… vet dock inte om det skulle vara så kul med 70 år till här på jorden.

Jag har utlovat någon form av jubileumsinlägg och jag har ett på gång. Jag ska bara återhämta mig från lite förkylning, njuta lite till av alla härliga vänner och gräva lite djupare i bildarkiven.