Den här helgen har inneburit en hög dos med annorlunda sätt att tänka och leva. Annorlunda på ett bra sätt! Det har varit så många intryck att det känns som om det pågått i en hel vecka. Jag hoppas att jag kan få leva kvar i mycket av det jag fått av inspiration. Även nu när mitt hektiska liv tar vid. Den här bilden tar jag med mig som en påminnelse.
Truly its ok to enjoy!
Jag har nu inlett en ny tid i mitt liv. Jag kommer vara på resande fot varje vecka fram till början av maj. Jag kommer nämligen åka med på erikshjälpens regionsdagar som kommer vara från Ånge i norr till Kristianstad i söder. Idag har jag varit i Kristianstad. Jag tänkte ta dig med på resan. Och ska göra det på så vis att jag från varje ställe tar två bilder. Här kommer två bilder ett från mitt hotellrum och den andra från stationen.
Jag vaknar tidigt och smälter tankarna från gårdagen. Det var många intryck djupa samtal och en hel del frihet. Kollar igenom schemat en gång till och känner att det är mycket kvar att suga på. Gud delade ut en del karameller igår. Några väldigt söta andra lite mer sura.
I helgen har jag deltagit i något som kallas för sammankomst. Det har varit ett gäng på runt 120 personer som kommit tillsammans för att dela längtan och erfarenheter. Det har varit Mariasystrar, kollektivister, kristna anarkister, småbarn och annat skönt folk. Ett av de ord jag tar med mig från dessa dagar är syster Teresas ord ” hur ser gensvaret till Kristi kärlek ut i mitt liv. Hur tar det sig uttryck?”. Någon form av praktisk konsekvens har vi utgått ifrån sen i våra samtal som rört allt från dumpstring till humor.
Jag känner mig så välsignad och inspirerad! Har även varit bortskämd med att ha ett gäng av de finaste vännerna samlade under samma tak. Inte ofta det händer!
Jag förstår inte varför man lägger energi på att klaga på vintern. Jag tycker det finns en vila i vintern. Livet är som det är. Man får bara klä sig efter det!
Jag har fått möjligheten till helt nya vanor och mina eftermiddagar fylls nu av all sköns trevligheter. Det är fantastiskt vad mycket man kan hinna med efter jobbet. Idag tog det några timmar innan jag orkade hitta på något efter jobbet. Så klockan närmade sig åtta när jag slängde ihop en deg för jäsning.
Brödet ska jag bjuda husgruppen på imorgon! 
Brödet heter ” det fantastiska brödet” kort och gott det är precis vad det är. När baket var slut ville jag laga storkok. Så jag slängde ihop en chiliconcarne.
Sen kan jag gå och lägga mig i skaplig tid och sova gott i vetskapen om att tiden använts till riktigt bra saker idag!
Ibland bara måste man läsa klart en insändare även om man från början inte alls blev sugen. För att man tror man vet vad den handlar om, eller man orkar inte bry sig. Och ibland måste man bara stänga av de där reaktionerna och blint fortsätta. Det är väl kanske någon slags pliktkänsla. En bra sådan.
Och jag är glad att jag läste klart Sara Emilssons insändare i dagens Dagen. Vad roligt det är när fler tar upp samma trådar. När vi är fler. Och vad bra skrivet!
Vad skulle Jesus gjort? Pensionsparat och trissat upp lönen? Köpt platt-tv och kollat på let´s dance? Köpt eco tomater och druckit rekokaffe? Jag gillar när man tar ned kristendomen på en sån vardaglig nivå. När det handlar om varje liten del av mitt liv.
Vissa säger att om man inte kan göra allt är det ingen vits att göra något litet. Men jag kan inte hålla med om det. Dels för att min tro gnager bort min själviskhet bit för bit. Jag får hela tiden omvärdera och hitta nya områden där Jesu budskap vill genomsyra mitt liv. Allt händer inte på en gång. Men också därför att varje liten handling räknas. Det spelar ingen roll om man inte kan göra allt på en gång eller ens någonsin. Det viktiga är på något sätt att hjärtat säger JA till det Jesus kallar till. Härmed inte sagt att Jesus kallar alla till att köpa rättvisemärkt och ekologiskt. Det står inte i bibeln, men det känns på något sätt så självklart om man sätter sig själv i ett globalt sammanhang. Jag är inte Josefin i småstaden Örebro bara. Jag är en världsmedborgare och jag har syskon över hela jorden. Mina små futtiga handlingar här påverkar någon annan på en annan jordplätt.
Ja så kan det också vara!
Förra veckan skrev Marcus Birro en otroligt bra krönika som du kan läsa här. Han skrev en välformulerad text om hur samhället effektivt nedmonterar allt som är heligt. I tron att vi går framåt i utvecklingen bjuder vi ut oss själva, våra kroppar, vår tro, vår Gud och vår sexualitet till lågpris. Han tar upp svenskarnas förvåning över hur den islamska världen förargats över ”rondellhundarna” vilket ju inte är så konstigt eftersom vi lärt oss att man kan håna och kritisera kristendomen hur som helst. Det är lätt att hata men desto svårare att älska. Och den här tiden visar väl det tydligare än något annat.
Som svar på posten får han såklart mothugg av andra journalister. Men som tur är har Jenny Östergren inte ens i närheten samma skriftliga förmåga. Halva krönikan förstår jag inte så mycket av. Den andra känns bara som en slentrianmässig reaktion på att Birro nämnde Jesus i läderbyxor. Det är ju självklart att man då måste dra på alla växlar vad det gäller Jesus och homosexualitet. Det hör ju till.
Det är som att trycka på en knapp. Och genast får alla veta att kristna är rädda för framtiden och dessutom har stora problem med homosexuella. Hur kommer man fram till den slutsatsen av Birros krönika? Är det inte Östergrens egna rädslor och fördomar som hon projicerar på Birro?
Det skulle vara intressant med samtal där båda parter var villig att lyssna. Där våra rädslor för andra argument fick läggas åt sidan (och här tror jag inte Östergren är den mest orädda).
Slutligen bekräftar bara Östergren med sin krönika det Birro ville ha sagt. Det är svårt att älska. Framförallt svårt att älska när andra definierat hur den kärleken ska se ut och ta sig för uttryck.
Jag har de senaste åren haft sovmorgon nästan varje dag. Tillslut var jag osäker på om jag ens kunde gå upp tidigt på dagarna. Om det var något för mig. Så när jag fick nytt jobb där jag skulle börja kl8 ja då visste jag inte om det skulle gå. Men för varje morgon jag kommer upp blir jag mer och mer tillfreds. Och när mornarna bjuder på så vackra soluppgångar kan jag inget annat än trivas.
Ja det var ju det här med att livet bestod av mer än arbetet. Att kallelsen omfattar fler saker. Jag brottas mycket med de frågorna och vilka konsekvenser det får i mitt liv. Idag åkte jag inte på gudstjänst och jag har egentligen inte någon bra förklaring för det. Mer än att jag behövde en riktig vilodag. Den kristna gemenskapen är väldigt viktig för mig men tyvärr har inte alltid gudstjänsterna känts lika oumbärliga som andra gemenskaper känts. Som min husgrupp, det är inte ens svårt att prioritera den gemenskapen. Jag har ofta svårt för de där större samlingarna, att låta det komma nära. Kanske distanserar jag mig så att det blir ytligt, eller så kanske det ofta är en ytlig gemenskap? Och det är kanske inget fel i det mer än att jag har behovet av de där underhudengemenskaperna. Men jag jobbar mycket på att också låta de där större samlingarna bli en del av mitt liv.
I fredags hade jag två vänner över på middag. Middag och bön stod på schemat. Vi åt god mat och pratade om livet, Gud och allt möjligt inom dessa områden. Sen avslutade vi kvällen med att vi bad tillsammans.
I sthlm har jag en god vän där samtalen ofta får handla om Gud och livet och där bönen ofta är vår utväg och lösning. Finns inget bättre.
Att dela livet, komma nära i vardagens små och stora bekymmer och tillsammans med vänner få överlämna det i bön. Det är det finaste som finns tycker jag. Att ha vänner som hjälper en att lyfta blicken när det ibland är för tungt att själv göra det. Det är livsviktigt.
Det senaste året har jag haft ett gäng som fått sms då det varit extra tungt. Ofta har jag fått svar direkt med uppmuntran. Det har gjort att jag aldrig känt mig helt utelämnad och ensam särskilt länge.
Om jag fick ge dig ett råd så är det omge dig med vänner som är beredd att också be för dig. Att ha den typen av gemenskap gör att livet blir helt och du får chans att växa och mogna och göra ännu mer saker du aldrig kunde tro att du skulle våga. Och livet förändras tillsammans med dig och dörrar öppnar sig för nya möjligheter.
