Googlade på ”Screw you” för jag ville veta den exakta innebörden (frikyrkonörden i mig är väldigt dålig på det här med kraftuttryck). Och jag fick fram den här som första träff och tyckte det var väldigt passande rent ut sagt!

Screw you= ”Said either jokingly or when someone’s honestly annoyed with you. Means GO THE HELL AWAY because I HATE YOU.”

Tänk om det var så att man kunde köpa ett sånt här skinande blankt äpple utan att tänka på hur långt det färdats, kanske hur länge (hur många år??!!) det förvarats eller hur mycket det besprutats.

Tänk om man kunde handla sånt utan att behöva tänka på alla dessa olika saker runt omkring som betyder så mycket.

I himlen där är all handel rättvis och miljövänlig! Längtar dit. Amen

om mig..

Jag är dotter, lillasyster och storasyster.

Jag är lite för förtjust i surdegsbröd för mitt eget bästa. Överkonsumerar och tvingas frysa in halva limpor eftersom de annars kommer mögla bort.

Har en frys full av bär, rabarber, äppelskivor, plommon och äppelmos som mamma envist skickar med mig hem (eftersom hennes frys också är full).

Har inget körkort än, men snart hoppas jag.

Blir irriterad och tjurig när körkortsläraren eller någon annan påpekar något jag redan vet.

Älskar att laga mat.

Men har den här hösten ätit mer take away än någonsin. Det blir oftast wokade nudlar som får följa med mig hem.

Har väldigt lätt för att säga JA och lite svårare för att säga NEJ. Jobbar på det.

Har ofta svårt att veta vilken bild jag och andra har av mig. Lättare att veta vilken bild Gud har av mig.

Är rätt trött på ”så här har vi alltid gjort” kommentarer. Jag vill tänka nytt.

Men gillar inte blanka papper. Jag vill ha gränser att förhålla mig till, då mår jag bäst.

Är väldigt familjekär. Träffar mina föräldrar minst en gång i månaden.

Lyssnar på väldigt mycket musik.

Tycker Christina Aguileras julskiva är bland de bästa. Den bästa är Boney Ms Christmas Album som är familjens gemensamma julfavorit.

Har dagar då jag inte orkar annat än ligga i soffan och titta på amerikanska serier typ ”how i met your mother” eller ”csi”.

Bor i Örebro och trivs riktigt bra.

Ska börja nytt jobb i början av december.

Är riktigt envis.

Har ibland lite för lätt för att säga vad jag tycker och tänker.

Har gått igenom några riktiga kriser i livet som alla gjort mig starkare och mer målinriktad.

Kämpar med att vara en efterföljare till Jesus. Han gör att jag vill bli en bättre människa.

Har väldigt många väldigt fina vänner.

Är tacksam för så mycket.

Har skrivit ett väldigt långt inlägg.

När jag åkte till jobbet imorse tänkte jag på mitt allra första egna bidrag till tidningen Dagen. Jag skrev in en insändare någon gång under högstadiet och peppade folk till att gå med i Jesusmarchen som då arrangerades varje vår.

Idag var jag med i tidningen om en helt annan sak, eller nej det handlar om precis det här. Jag var en tokpeppad ungdom som brann för Jesus (gör jag nu med även om jag inte kan räknas som ungdom längre..) Jag ville att hela världen skulle uppleva samma sak som jag och jag efterfrågade samma engagemang från mina medkristna. Jag kunde bli besviken på vuxenvärlden för jag förstod inte vad det var som höll dem tillbaka (förstår jag inte alltid nu heller). Och efter några års brottningskamp med min egen längtan efter att få leva ett kristuslikt liv och min besvikelse på möjligheten att göra det i den församling jag växte upp i så kom jag till slutsatsen: församlingen är inget för mig. Jag gav upp för en tid och sa ”jag har lämnat kyrkan men inte Gud”. Under tiden läste jag på bibelskolor (japp tre stycken efter varann) och var med i en bönegrupp som var med i 24-7 rörelsens start. Jag drömde om församlingar som träffades i klubblokaler och som använde sig av ett vardagligt språk. Jag drömde mig bort till församlingar som inte tog avstånd från dagens kultur utan istället använde sig av kultur och konstnärliga uttryck för att berätta om Jesus. Jag drömde och började sedan läsa teologi och blev än mer övertygad. I Umeå blev jag medlem i en församling igen (ok ingen jättevanlig, vineyard, men ändå) och jag började hoppas på gemenskapen. När jag flyttade till Örebro tog det ett tag av olika anledningar. Nu har jag mitt andliga hem i Mötesplatsen sen ett år tillbaka. Den gemenskapen, utmanar, tränar och inspirerar mig varje dag.

Vart vill jag komma? Jo jag anser att jag är en av få lyckligt lottade som har kunnat bevara min tro och som efter en tids besvikelse på den existerande församlingen ändå hittat tillbaka. Jag har hittat en kristen gemenskap som överensstämmer med min övertygelse och som utmanar mig att fortsätta följa efter. Det är fruktansvärt många som vi tappat med vägen, såna som mig som brann och som längtade. Som såg glappet mellan ett liv i efterföljelse och dagens församling. Som inte lyckades hitta sin plats i den traditionella församlingen och som inte heller hittade eller hade hopp kvar för en annorlunda kristen gemenskap.

Det är det dagens artikel handlar om. Vi på EFK UNG vill inte längre stå och se på när vår älskade församlingsrörelse förlorar så många brinnande, längtande människor genom bakdörren. Vi vill hitta nya rum, diskutera nya typer av gemenskaper, hitta fler sätt att vara efterföljare på. Vi har inte gett upp hoppet, vi längtar, ibland sårade och modfällda men aldrig hopplösa.