En vecka kvar till semester och jobbet beter sig precis som det ska med att lägga i några extra växlar av ditt och datt.

Även om jag känner att det börjar bli tillräckligt nu så tog jag den här dagen med ro.

Buren.

Lever nära orden som tröstat mig i åratal. Vilar i tidens gång.

Och den här sommaren. Där jag inte kan minnas några kalla dagar.

Där värmen omfamnat mig varje dag.

Där gräset varit mellan mina tår ofta trots att jag inte haft så mycket ledig tid.

och så vetskapen om att det finns saker som det finns slut på. Det kommer ett slut. Allt varar inte förevigt.

Tack Gud för det!