yosofine

fast i omständigheter

Jag blir ofta påmind om hur vi ofta känner oss fast i våra omständigheter. Som att vi, som att jag, och du, inte har möjlighet eller makt att förändra den situation vi befinner oss i. Det handlar om allt från att inte kunna förändra den ekonomiska situation man befinner sig i till arbete eller relationer eller församling.

Vi känner oss ofta modlösa och känner att det inte spelar någon roll vad vi gör. Vi hamnar ofta i situationer och istället för att reagera mot så accepterar vi passiviteten. Istället för att säga ifrån börjar vi prata skit. Istället för att göra upp så blir vi bittra. Jag har valt en annan väg.

Det började med att jag tog itu med min lägenhet. Det var stökigt, jag hade för mycket saker och jag kände mig inte nöjd. Så jag började rensa. Och jag rensade och jag rensade. Jag upptäckte hur lätt det var att göra mig av med saker som jag tidigare trott att jag var tvungen att ha kvar och spara. Men det fanns ju ingen rimlig anledning till det. Så jag skickade iväg och jag slängde. Desto mindre grejjer i lägenheten desto mer lättade det inombords. Jag insåg att det fanns fler områden som kunde behöva en rensning. Så jag har rensat garderoben. Jag har rensat räkningshögen. Jag har rensat i mina ambitioner och förväntningar av mig själv. Sen började jag rensa bort situationer och relationer som inte gav något positivt tillbaks. Det fanns inte något område som inte kunde genomgå en total ommöblering och utrensning. Efter detta arbete,  som tagit många år, kan jag känna en tacksamhet och men också en irritation att jag inte gjorde det tidigare. Jag undrar ofta varför jag inte gjorde det tidigare eftersom det känns så otroligt skönt när man är klar. Men det har kanske med mognad att göra, att förändringen måste komma när man är redo för den. Men sen måste man helt enkelt bara våga. Och det är där jag är tacksam. Tacksam till att jag vågat ge mig ut på okända vatten, bara därför att jag vill att det ska finns något bättre längre fram.

Men vi drar oss ofta för det där. För det innebär förändring och förändring är jobbigt. Det kräver något av oss, vi måste bryta gamla vanor, vi måste sluta göra vissa saker och börja göra nya.

Som tonåring fastnade jag för en låttext som blivit vägledande för mig. Den texten har talat om för mig att det finns något positivt med förändring. Att det finns något naturligt med förändring. Där det finns liv där finns det också förändring.

När jag ser mig själv i spegeln
och ser mig sådan som jag är
Då kan det hända att jag tänker
på det som var för länge sen
Men nu lever inte längre jag, nej!
Nu lever Jesus inom mig

Och jag lever, jag lever, jag lever
i ständig förändring

Det kanske inte alltid syns
och inte heller alltid att det märks
Men en sak är nog ganska säker
att vi förändras varje dag som går
Men frågan är nog mer, hur vi förändras
Går det åt rätt håll, eller växer vi åt fel?

Vi lever, vi lever, vi lever
i ständig förändring

Du kanske inte vågar titta
Och inte heller vågar se
Ja, du blir rädd för vad du hittar
Bilden som spegeln kanske ger
Men du kan få en ny bild av Jesus
om du ger plats för honom inom dej.

För han ger dig, han ger dig, han ger dig
en verklig förändring
Då börjar, då börjar, då börjar
en verklig förändring" Jerusalem

 

Annonser
This entry was published on 10 december, 2008 at 23:57 and is filed under Ledarskap. Bookmark the permalink. Follow any comments here with the RSS feed for this post.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: