yosofine

en vit jul?

Jag gick för ett tag sedan med i en grupp på facebook där man fick lova att fira jul utan alkohol. Inget stort problem för mig eftersom det aldrig förekommit alkoholkonsumtion i mitt barndomshem. Men under årens lopp har jag fått anledning att fundera över detta och på den förändrade syn som många i kyrkan fått för alkoholen.

Jag växte upp i ett sammanhang där det var syndigt att dricka punkt. Vi skulle inte vara på fester där man drack för det var farligt punkt. Vi skulle inte dricka alkohol för det gör man inte som kristen punkt. Alla dessa punkter utan motiveringar skapade många frågor, men ingen vågade besvara dem. Hemma hade vi några få samtal om alkohol pappa förklarade att han inte var  absolutist eftersom han ibland tog ett glas vin på affärsmiddagar, men att han kallade sig nykterist. Eftersom pappa rest mycket i jobbet har han fått möta andra kulturer. Han fick ibland i present från blivande affärskontakter en flaska fint rött vin. Pappa har tagit emot dessa och sedan gömt dem i garaget. Mamma har sedan smusslat ned vin i såser till söndagsmiddagarna… ett sätt att piffa till en annars ganska enkel tillvaro (och alkoholen kokas ju bort). Men vi pratade annars inte så mycket om alkoholen. Det var underförstått vad vi skulle tycka och jag höll väl med utan att tänka så mycket på det, som man gjorde med de flesta frågor.

När jag fyttade hemifrån var det mycket som blev ifrågasatt ifrån min uppväxt. Alkoholfrågan var en sådan. Jag var tvungen att ha en egen grund för mina åsikter om jag skulle ha dem annars gick det inte att hålla fast vid dem. Jag har betat av en hel del frågor genom åren. Men aldrig har det varit så jobbigt som med alkoholfrågan. Varför är det så?

Jag hade en period då jag provade på det här med att dricka alkohol på fester och när man gick ut. Jag uppskattade en god drink eller ett glas vin (och det gör jag fortfarande). Jag har nog varit full någon gång, men det är inga positiva minnen. Jag kände mig mest pinsam och fånig. Så jag landade i en hållning där jag kunde dricka för att det var gott. Men sen började vänner omkring mig testa alkoholen och dem hade fler och fler fester där alkoholen var mer regel än undantag. Det var något som inte kändes ok. Det kändes som att alkoholen var en del av ett uppror mot deras uppväxt i kyrkan. Det var som att de var tvugna att hävda sig och sin rätt till ett eget liv och egen tro genom att dricka. Jag trivdes inte i det och sista åren i Sthlm blev jag ganska ensam eftersom att jag inte orkade med dessa fester.

Men det fanns även en solidarisk sida av min olustkänsla. Jag bodde i sthlm och åkte ofta tunnelbana. Det gick inte en dag utan att jag såg vad alkoholen gjorde med folk om man fastnade i missbruk. Jag såg gamla tanter förnedra sig och jag såg gamla män sitta på trottoaren och tigga pengar. Deras rynkor i ansiktet och gråa hår tillsammans med spitodören skar sig. Jag mådde så dåligt av att se alla dessa människor och deras liv, sönderslagna. Sönderslagna på grund av att de inte kunde hantera alkoholen. Denna sorg gjorde det omöjligt för mig att dricka alkohol överhuvudtaget. Jag ville inte ha något med det att göra.

Efter min flytt från Sthlm så har min attityd till alkohol lättats upp lite. Jag har inga problem att dricka en drink om jag går ut eller ta ett glas vin till middagen. Det är inget jag skyltar med eller behöver prata så mycket om, det är inget märkvärdigt. Jag har inget behov att provocera folk med det, "it´s not a big deal" helt enkelt. Och det är nog det jag stör mig på när jag är med kristna vänner som har annan relation till frågan. Jag pallar inte med vuxna människor som ska idealisera en livsstil som går ut på att inte ta ansvar. Jag tycker inte det är coolt, det är pinsamt och tragiskt.

Jag förstår att det är många som behöver göra upp med deras uppväxt i frikyrkan och dess prägling på olika frågor. Men det är ingen ursäkt till att man stannar kvar i andra dikeskanten. Det är ingen ursäkt att fortsätta bete sig ansvarslöst eller stanna kvar i bitterheten.

Och varför ska man nu fira en vit jul? Ja om det inte är för din egen skull så kan du väl tänka på alla barn som under jullovet blir misshandlade och får trauman för livet på grund av att deras föräldrar inte klarar av julsnapsen. 

Annonser
This entry was published on 15 december, 2008 at 23:43 and is filed under Ledarskap. Bookmark the permalink. Follow any comments here with the RSS feed for this post.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: