yosofine

sunday bloody sunday

Såna här dagar känns knappt som att de räknas för jag har verkligen inte gjort bestående avtryck i världen idag. Det blev sen morgon och lång frukost. Sen hade jag och min Käreste lite musiktävling med vår nya leksak. Vi är båda nyblivna spotify-användare. Jag trodde inte jag skulle vara den som var den men det är ju kul. Du kanske känner lite att hm undrar egentligen hur Blondie låter? Eller å vad jag är sugen på att lyssna på lite blues. På ingen tid får man upp vilken artist på en gång och det är bara att börja lyssna.

Så vi hade musiktävling. Vilket innebar att jag spelade upp en låt med en artist och så fick K börja gissa. Det övergick ganska fort till att K letade låtar och artister som jag skulle gissa på. Vet inte om han blev lite opeppad på att jag tog en halvsvår första låt?! Hur som helst så kunde jag svaret på alla utom sista som jag ju egentligen visste. Men jag har inte riktigt lagt alla grunge band på hjärnan även om jag har hört mkt från dem. Jag växte ändå upp i ett samhälle som var väldigt präglat av den musiken. Det var sorg på mitt högstadie när Curt Cubain dog. Dagen då han dog minns jag det var kuslig stämning i skolan. Elever grät och det var liksom känslan av att något hemskt har hänt. I flera veckor satt alla med rutiga flanellskjortor i uppehållsrummet och lyssnade på Nirvana. Det var en upplevelse jag sent ska glömma. Men ändå kom jag inte på namnet som man ju såklart ska kunna. Pearl Jam. Jaja jag kan bjuda på den, de andra tog jag ju på första försöket ändå.

Ok har jag gjort något vettigt då? Ja 4 saker känns värda att nämna. Tar dem i tidsordning.
1. Jag köpte en finklänning 2min innan stängning eftersom K godkänt denna. Du som läst mig ett tag vet att han är den som har känsla för vad det är jag passar i och kommer att använda. Han kan se sånt och han vet vad jag brukar ha och trivas i. Väldigt olikt mig att köpa finklänningar sådär. Men med tanke på hur mycket tid och ångest jag kan lägga på att försöka hitta något lämpligt till bröllop och fester så känns det som att jag ska passa på när jag väl hittar något som är fint och som dessutom är på rea. 

2. Vi köpte på gammaldags vis genom nummerlapp vid charken på matbutiken. Det blev 400g lax och 100g salami. Det känns speciellt när maten man handlar förpackas i papper och får egen etikett. Det är speciellt när det skurits ut efter mina önskemål. Det blev dessutom billigare än om jag skulle köpt det vakumförpackat så det fanns ju inga som helst anledningar till att inte få lyxa till lite.

3. Möte på stan. När vi handlat klart ser vi ansikten som vi känner igen. Det blir en kort paus i tillvaron och vi småpratar lite. De är sjukt trevliga så tiden går iförsig rätt fort. Det är så trevligt med dessa små pratpauser i livet. Sen vi kom hit har jag känt en sorg över att inte kunna småprata med folk på stan. Det är så fruktansvärt sällan man råkar springa på någon man känner i den här stan. Förstår inte vad det beror på? Kanske att det är flera "gågator" eller att folk inte e på stan här. I Umeå var man jämt på stan och det var ju mer regel än undantag att man skulle träffa på någon. Inte sällan slutade det med ett spontanhäng. Åh vad jag saknar det där. Hoppas det kan bli mer sånt här, jag ska göra mitt bästa för att ta tillfällena som bjuds. Hur som fördelar vägs mot nackdelar hela tiden när man flyttat så mycket. Ska försöka sluta med det. Jag är sjukt tacksam över var jag befinner mig och får jag säga för att ha bott här i ett år känner vi förvånansvärt mycket folk redan.

4. Ikväll avslutades en 3 månaders kärleksrelation (eller var det beroende?) av Arkiv X första säsongen. Vi har tagit småpauser lite här och där när K varit hos mig. Vi har vissa gånger sett flera avsnitt efter varann och nästan frossat i oss Arkiv X. Men sen har det gått perioder som den sista tiden då vi har sugit på ett avsnitt åt gången. Jag tycker det är så läskigt. Jag ligger under filten och vågar inte alltid se. Jag blir arg när de gör de läskiga scenerna alldeless för långa. Men sen när man överlevt det där läskiga så njuter man över att man vågat ta sig igenom skräcken ännu en gång. Nu måste jag be min kära vän o kollega att ge mig säsong två. 

Ok så nu när man ser tillbaks på dagen så finns det ju faktiskt en hel del fina guldklimpar. De kommer kanske inte in i någon historiebok men de har ett eget värde. Kanske ska jag föröka börja jobba på att allt inte måste vara så sjukt viktigt hela tiden.

Annonser
This entry was published on 26 januari, 2009 at 00:03 and is filed under ung och ledare. Bookmark the permalink. Follow any comments here with the RSS feed for this post.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: