yosofine

omvärld:hiv och västerländsk lyx

Jag har senaste veckan sett två avsnitt ur en dokumentärserie som heter "Att leva med HIV". Det har varit en fruktansvärt skrämmande, äcklig, sorglig och upprörande dokumentär. Framförallt därför att attityden till vad det innebär att ha sjukdomen har förändrats. Programledaren Stephen Fry påstod att statistiken över de som fått positiv diagnos i Storbritannien ökat med hela 400%. Det är inte lite det, samtidigt sades det att det fortfarande var en stor del som gick ovetandes om att de hade sjukdomen. Sedan första fallet upptäcktes på 80-talet har sjukdomen spridit sig runt hela världen och antalet smittade ökar lavinartat.

På nyheterna förra veckan sades det att första fallet där en ungdom blivit smittad av HIV i Örebro upptäckts. Alltså ungdomen har blivit smittad här av någon som bor här. Det är första fallet de kände till. I dokumentären tog de upp exempel på unga som velat bli smittade och därför medvetet haft oskyddat sex.

Det finns en stor, en jättestor, orättvisa med den här sjukdomen. I väst har vi tillgång till de bästa medicinerna, våra läkare är kunniga och vi får hjälp snabbt (om vi testat oss vill säga). Bor du i Syd så får du kanske börja med att gå 3 mil till närmsta sjukhus, betala massa pengar för att bli testad och sedan ska du lägga halva din årslön på ett paket mediciner som kanske räcker (har ingen aning)  men på sin höjd en månad?! Det är ju också i Syd som spridningen är som värst. Finns de som säger att de känner sig lyckligt lottade att de är födda i Väst. Nähe?

Det mest intressanta som väldigt sällan tas upp när man pratar HIV är att det framförallt smittar genom sexuellt umgänge. Numera smittas väldigt få genom blodtransfusion och vi kan hindra att det sprids via födsel (även om den kunskapen framförallt finns i Väst, såklart). Trots att alla vet detta är det väldigt få som tar upp det. Ingen vill ju moralisera numera. Sydafrikas hälsovårdspolitiker har vägrat erkänna kopplingen mellan HIV och AIDS pga att skulle de erkänna kopplingen skulle det innebära att deras sexualmoral hjälper till att sprida sjukdomen. Och ingen vill ju moralisera. När jag var i Etiopien tyckte de män jag pratade med att det var konstigt att jag inte hade minst en tillfällig pojkvän där eftersom jag skulle vara så långt borta från min pojkvän i Sverige. Jag behöver inte vara kristen för att bli upprörd över det där.

Vad är kärlek, vad är sex, vad är intimitet? Vad är liv, hälsa och ålderdom? Västerländsk lyx?

Nu kanske du undrar varför jag skriver om det här. Jo därför att det handlar om min omvärld. Det här är en verklighet för väldigt många miljoner människor. Det här är en medmänsklig fråga. Det finns kvinnor som blir våldtagna och blir smittade, som har sexuellt umgänge med sin man och blir smittade (eftersom han måste ha minst 2 älskarinnor). Det finns massa barn som fått smittan vid födsel och som är dömda till korta liv. Det är en kvinnosaksfråga. En moralisk fråga. En samhällsfråga. En jämställdhetsfråga. En globalutvecklingsfråga. En rättvisefråga. Kanske din fråga?

Annonser
This entry was published on 27 januari, 2009 at 13:38 and is filed under ung och ledare. Bookmark the permalink. Follow any comments here with the RSS feed for this post.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: