yosofine

en tung vecka

Jag ville nog tänka att det skulle vara rätt ok ändå. Att jag inte skulle sörja eller att jag inte skulle sakna. Kanske var det så att jag egentligen inte ville veta av det just nu. Men det är svårt att bestämma när döden ska slå till. Svårt att värja sig för vad döden gör i våra liv. Samtidigt kan det vara så vackert. Livet har sin gång. Döden hör till livet. Mormor längtade efter att få flytta hem till Jesus. Hon pratade ofta om det och sista månaden tvingade hon oss i familjen att be att hon snart skulle få göra den sista resan. Hon var mätt på att leva.

Min mormor var en riktigt fascinerande kvinna. Hon efterlämnar inte mycket av materiellt värde men det finns en evig skatt som hon efterlämnat. Min mormor var tydligt märkt av livets outgrundliga vägar. Hon har nog inte haft det så lätt när man ser tillbaks på hennes liv. Och ändå har jag svårt att hitta en mer positiv och tacksam människa. Om jag skulle få ärva en liten bit av den inställningen i mitt liv skulle jag vara bland de rikaste på jorden. När mormor åkt in på sjukhus för sista gången sa hon till sköterskan att hon längtade hem. Sköterskan sa "ja det ska vi snart ordna till"… när sköterskan sen fick förklarat för sig att det inte var hem till mormors lägenhet utan hem till Jesus så blev hon ställd, hon hade nog inte stött på det tidigare. Jag är välsignad med mor- och farföräldrar som ända till dödsbädden talat så naturligt om Jesus för människor som inte vet vem Han är. Som på ett så naturligt sätt levt tro så att det märkts. Det var inte så att mormor drevs av en iver att slå bibeln i huvudet på folk. Det var inte så att hon kände sig tvingad att berätta om sin frälsare. Det var självklart för hon levde så nära honom. Det som finns i hjärtat talar munnen… du vet. Så tydligt att det var så och så tydligt blir det då när det inte finns i hjärtat. Det blir så tydligt när kristendomen blir ett åsisktsparti och inte en livsnödvändig verklighet. Det är så tydligt när Jesu ord blir mer slagord än hjärtslag. Så tydligt när det inte är en kultur vi är födda in i utan en tro vi räddats av.

Är det något jag vill eftersträva i det här livet så är det att få vara sån ända in på dödsbädden.

Annonser
This entry was published on 7 mars, 2009 at 15:20 and is filed under Ledarskap. Bookmark the permalink. Follow any comments here with the RSS feed for this post.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: