yosofine

livet i kollektivet

Jag har varit lite dålig på att skriva på sistone. Jag har haft mycket att göra som inte haft med datorn att göra och sen har jag försökt tänka semester. Men trots det så är det mycket att göra. Det är 3 personer som under 3 veckors tid flyttat in i ett kollektiv på 4 sovrum, 3 allrum och kök. Vi har dessutom ett gigantiskt garage att arrangera bra förvaring i till detta finns också två uteplatser som ska tas om hand. Jag som varit utsvulten på att få fixa och dona i hemmet den senaste tiden har tagit för mig. Jag har rensat mellan stenplattorna, arrangerat om lilla förrådet, plockat i köket, klippt gräsmattan och burit möbler upp och ned i vårt stora trevåningshem.

Jag har fått frågan om jag inte kan skriva vad vi drömmer om här i kollektivet. Och jo det vill jag göra men just nu känns det svårt. För vi har ännu knappt bott 2 nätter under samma tak. Vi är en bunt människor som reser mycket, jobbar mycket och engageras mycket. Så hur ska det gå att tänka på något gemensamt? Kanske är det en av våra största utmaningar?!! Men vi har ju pratat lite om drömmar och så, men det är inte så tydligt än. Jag är rädd för att vi inte är lika genomtänkta och planerade som andra kollektiv som bildats. Å andra sidan så har vi ju alla flyttat in i ett redan existerande kollektiv som fungerat olika beroende på vilka människor som bott här. Jag tror att vår nya sammansättning av personligheter är väldigt lovande. Alla har också något av en konstnärlig ådra så min önskan är ju att vi kan smitta varandra till att bli ännu mer kreativa med våra liv och uttryck! Min förhoppning är att kollektivet kan bli en plats för människor att söka sig till, ett varmt och öppet hem för människor. Det tror jag är fullt möjligt.

Samtidigt är vi ett kollektiv bestående av arbetande människor och våra arbetstider skiljer sig rätt radikalt åt. När två av oss slutar jobbet går två andra och lägger sig. Så vi har pratat om att kollektivet får bli lite utifrån de möjligheter vi har. För trots allt så är det ändå så att det är ovanligt att bo så här med vuxna människor som arbetar. En sak att bo kollektiv som student då lever ju alla lite konstigt och har inga "vanliga" liv. Men sen när examen är tagen och jobben påbörjas hamnar de flesta i någon form av arbetarliv med en tydligt inrutad vardag. Går till jobbet går hem från jobbet, lagar middag och bjuder på middag någon gång i månaden. Här är och vill vi vara något annat. Sen vi börjat jobba har vi aktivt allihop tagit beslutet att vilja leva i gemenskap, leva i ett hus med andra människor. Och utifrån det har vi kanske andra möjligheter att påverkas själva men också påverka andra till en något mindre inrutad vardag och ett liv som möjligtvis kan vara  lite mer öppet och flexibelt för Guds tilltal och utmaningar.

Så jag lovar att återkomma igen och igen med det här ämnet. Men just nu får ni hållas med detta något flummiga inlägg.

Annonser
This entry was published on 25 juni, 2009 at 13:14 and is filed under ung och ledare. Bookmark the permalink. Follow any comments here with the RSS feed for this post.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: