yosofine

vi älskar därför att vi blev älskade först

Jag återkommer alltid till exakt samma fundering så därför tar jag tillfälle i akt och skriver ned det. Svart på vitt. Att vara kristen är inte något man väljer. Det är inte en livsstil eller ideologi som passar bäst ihop med hur man är som person. Att tro på Gud är inte att erkänna att det finns en högre makt. Eller att ha en politisk agenda.

Nähe tänker du.

Så här står det i 1 joh 4:10 Så uppenbarades Guds kärlek hos oss: han sände sin ende son till världen för att vi skulle få liv genom honom. Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin son som försoningsoffer för våra synder.  Och vidare i vers 19 Vi älskar därför att han först älskade oss.

Du  blev älskad först därför älskar du tillbaks. Du har blivit utvald och därför väljer du. Det du måste uppleva är nådens verklighet i ditt liv. Vi behöver förstå att det här är på riktigt, det är ingen tankebana vi kan trösta oss med, det här är verklighet. Gud har älskat oss så mycket att han sänt sin enda son som försoningsoffer. Och varför behövde Gud göra det? Jo på grund av vår värdelöshet och Guds kärlek. Våra traditioner bygger på människor vars liv blev förvandlade. Meningen är inte att vi ska helga traditionerna eller upphöja dem traditionerna bygger på utan följa deras exempel, låta våra liv bli förvandlade. 

Det är sånt som blir så extra tydligt när man håller en 3 veckors bebis i sin famn. Ett sånt underverk, det gör ont i hjärtat bara att veta hur hjälplös bebisen är, hur beroende och fullständigt… inte till någon som helst nytta den är. Och det är just det som är så svårt.

Föreställ dig att det är du som är den där bebisen. Du är hjälplös du kan inte annat än bajsa, skrika, äta och sova. Du är fruktansvärt beroende och det finns ingen gräns på hur mycket beroende du är. Du kan inte hjälpa att du behöver äta klockan 02.30 en vanlig onsdagsnatt. Och trots föräldrarnas brist på sömn och slit med att byta blöja, byta kläder, amma, och sen byta blöja igen, så finns det heller ingen gräns för deras kärlek.

Det finns inget du kan göra som kan skilja dig från Jesu kärlek till dig. Inget. Och det finns inget du kan göra för att förtjäna Jesu kärlek. Absolut inget.

Det är nog en av de absolut svåraste sanningarna idag. Att det inte finns någon motprestation. Allt börjar med att ta emot.

Det är kanske därför det handlar om så mycket yta idag också i kyrkan. Det är lättare så. Det är jobbigt att komma till den där punkten då man inser sin hjälplöshet och sitt totala beroende och samtidigt veta att det inte någonsin finns en chans att göra sig förtjänt av det.

Annonser
This entry was published on 4 september, 2009 at 01:30 and is filed under Ledarskap. Bookmark the permalink. Follow any comments here with the RSS feed for this post.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: