yosofine

ett brustet halleluja

Jag har skrivit om det förrut, nu tänkte jag mest hänvisa till en artikel som sammanfattar en undervisning i ämnet.

Det är kanske för att jag levt med brustenhet så länge jag kan minnas i mitt liv. Men jag kan bara säga att jag har aldrig mött Gud så starkt, sett Gud verka och varit så naturlig med Gud i alla möjliga sammanhang som när min brustenhet varit så uppenbar att jag känt mig naken. Det har aldrig varit så helande som när jag blottat mitt inre, min brustenhet, och vågat tro på under. Och trots helande och befrielse finns det trasigheter kvar, sprickor i mitt lerkärl. Men jag tror det ska vara så. För det blir så mycket tydligare att det inte är mig och mina förmågor det handlar om, utan om någon annan. Skatten inuti mitt spruckna lerkärl.

Annonser
This entry was published on 12 november, 2009 at 11:30 and is filed under Existentiell hälsa. Bookmark the permalink. Follow any comments here with the RSS feed for this post.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: