yosofine

pyssel och teologi

För ett tag sedan när jag hade måndagsmiddag hos mig fick jag en kommentar. ”Du har så skön bokhylla en blandning av teologisk litteratur och pyssel”. Och det är precis så. Jag äger nästan inga böcker som handlar om något annat. Skönlitteratur brukar jag köpa på pocket och sen göra mig av med. De känns på något sätt inte lika mycket värda som de jag har i min hylla. Jag älskar böcker med patina. Gammal teologisk litteratur som ger en bild av hur man tänkt och tolkat tidigare. Jag gillar också att läsa gammal väckelselitteratur. Det finns något där som vi behöver idag, en barnslig tro på att Gud gör under på de mest vardagliga vis. Det behöver inte vara så märkvärdigt. Men jag tänker också att det är så naturligt hur teologi och pyssel hänger ihop.
Idag läste jag en krönika som utgick  ifrån en tavla som föreställde Jungfru Maria. Och återigen blev det så tydligt hur bilderna, konsten talar på nya sätt.
Igår kväll fick jag höra vilka kommenterar en tjej fått som köpt ett knapphalsband av mig. Det var någon som tyckte det var en hel predikan. Och det är lite så.
När vi ställer våra händer till Guds förfogande och börjar skapa. Så börjar ord och meningar flyta samman och de där bilderna, knapparna eller broderierna får en ny innebörd. Kanske till och med något som den som skapade själv inte kunde tänka ut.
Böcker kan ha samma funktion. De kan få betyda mer än de ord som de innehåller. I krönikan skriver Eva Cronsioe om att bli en del av Guds vilja. Att på allvar tro att Gud finns och vill använda just mig till sitt rike. Människor som ställt sitt liv till Guds förfogande och vågat följa det de tror är Guds uppmaning inspirerar mig. Människor som arbetat för fred och rättvisa, för befrielse och frihet, för läkedom och nåd. Dessa människor som finns genom hela historien, som vi kan läsa om i historieböckerna. Och böckerna vi kan läsa som en del av dessa människor skrivit. Det talar om ett annat liv än det där svenssonlivet som så många lever. Där Gud inte är en del att räkna med i det vanliga livet. De där människorna som låtit sina händer, fötter och sin röst bli verktyg. Det gör det så fruktansvärt lätt att välja bort så mycket i livet som inte egentligen betyder något. Och så lätt att välja lite mer obekvämlighet i längtan efter att själv kanske få bli ett litet verktyg någon gång i Guds mäktiga hand.
Annonser
This entry was published on 18 december, 2010 at 16:02 and is filed under Ledarskap. Bookmark the permalink. Follow any comments here with the RSS feed for this post.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: