yosofine

thus says the Lord: I will fill my people with joy

På vägen hem stoppar jag lurarna i mina öron och hela jag omsluts av texten ”thus says the Lord: I will fill my people with joy…” och hela min kropp spritter till och jag dansar på gatorna hela vägen hem. Med ett stort leende på läpparna sjunger jag med. Sista tiden har varit en övning på ett nytt område. Övning i att ta emot lycka. Jag har haft väldigt lätt för att acceptera livets olyckligheter och sorger som en del av livet. Men att livet också innehåller glädjeämnen och ibland riktigt många fina stunder efter varann utan att något dåligt måste väga upp. Det har jag haft hemskt svårt att ta till mig.

Men Gud har på sistone uppmärksammat mig på att livet innehåller även glädje på olika områden. Och det finns ingen ransonering. Det är svårt att skriva om för jag är rädd att det ska rinna ur händer i samma stund. Det är en övning i tillit.

Men det handlar också om att ta emot livets gåvor i tacksamhet och sedan våga glädjas åt dem men också vara medveten om att de kan försvinna lika snabbt. Förtröstan ligger i att Gud är densamma och att Han kommer leda genom allt. Precis som Han alltid gör, i alla tider.

Så jag går om dagarna och andas in glädjen och bara tar emot den. Jag andas in glädje och andas ut tacksamhet. Att ta emot utan att ge en prestation tillbaka är uppenbarligen något vi har väldigt svårt med. I höstas under Tikva kursen blev jag så drabbad av detta. Att jag hela tiden vill förtjäna Guds kärlek. Jag vågar inte riktigt ta emot allt det där härliga och goda. För jag är rädd för att smärtan över att förlora det kommer förgöra mig. Men den rädslan visar också på hur lite jag vågar tro Gud om gott. Och det går ju emot allt jag tror på.

Det innebär arbete. Att öva sig i att ta emot det goda och stanna kvar i det. Därför att Gud är god och ger goda gåvor. Men också att våga omvärdera min bild och mitt sätt att se på Gud och livet. Våga tro att det inte finns någon smärta eller något mörker som inte Jesu kärlek kan omsluta. Inget mörker som inte Jesu kärlek kan lysa igenom. I samma stund blir vi förberedda på att också leva i den värld där också sorg förekommer. Vi väntar inte på den och vi förväntar oss inte smärta. Men vi vet att den hör till och räds den inte.

Annonser
This entry was published on 3 mars, 2011 at 20:28 and is filed under Ledarskap. Bookmark the permalink. Follow any comments here with the RSS feed for this post.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: