yosofine

detaljerna skymmer helheten

Den här veckan har jag funderat mycket på det här med hur vi ser på oss själva. Det verkar som att vi lätt fastnar i små detaljer om oss själva, eller i det vi gör, på ett sätt som gör att vi inte ser helheten.

20110429-174630.jpg

Vi fastnar i våra misstag, brister och skavanker så vi missar allt det där vackra och underbara. Vi inte bara missar det vi kan helt ignorera det för bristerna får spela huvudrollen.

20110429-175112.jpg

Att våra synder och missgärningar redan är sonade och att vi därmed är skuldfria blir en vetskap för hjärnan. Men den får inga praktiska konsekvenser i våra liv. Det förändrar inget.

Och det är så urbota dumt! Sista tiden har jag målmedvetet lyssnat på en låt. Om och om igen. För det måste bankas in i hjärnan.

Mitt i låten tar Jason Upton en paus och pratar om en av hans gitarrister som har ett klistermärke på gitarren där det står ”God Loves you but i’m His favorite”. Och det är precis så det är. Vi behöver lära oss leva i vetskapen om att vi är ögonstenar! Och att vi aldrig kan tävla om Guds uppmärksamhet den är oss given hela tiden.

Det här gäller såklart inte bara vår Gudsrelation. Alla våra relationer präglas av vår bristfälliga uppfattning om oss själva. Det blir ett hinder i våra relationer. Det kanske till och med gör att vi inte vågar släppa andra nära. För vi är rädda för deras dömande blickar.

Annonser
This entry was published on 29 april, 2011 at 16:04 and is filed under Existentiell hälsa. Bookmark the permalink. Follow any comments here with the RSS feed for this post.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: