yosofine

tillhörigheten

Ganska länge har jag haft ett behov av att ställa mig vid sidan om. Det har nog varit ett sätt att sålla i intrycken så att jag inte drunknar. Men också en skyddsmekanism. Om jag redan är utanför kan ingen annan stöta ut mig.

20110518-071912.jpg

Jag tror inte det har varit så konstigt. Jag har större delen av min uppväxt varit utanför ofrivilligt. Och sådant sätter spår! Även om åren då jag verkade vara osynlig för dem som fanns runt mig var få och framförallt för längesedan så har de präglat bilden av vem jag är.

20110518-072140.jpg

Jag har kanske inte så mycket kämpat för att få uppmärksamhet. Men kanske har det funnits en liten revanschlusta inom mig. Att visa dem där att jag visst syns att jag visst kan få egna kompisar…

Men när jag ser tillbaka så kan jag inte bli bitter. För de där åren har präglat mig på ett bra sätt. Jag bestämde mig tidigt för vad mitt liv skulle gå ut på. Jag hade ingen nära som präglade mitt hjärtas dröm. Så Gud fick utrymme och kunde plantera saker. Och jag längtade efter att växa.

Jag har aldrig varit särskilt rädd för förändring i mitt liv. Jag tror det är för att jag byggt min trygghet på andra saker än det som är runt omkring.

Och nu närmar jag mig tillhörigheten på olika sätt. Med skräckblandad förtjusning. Det är utmanande. Utmanande att välja att vara en del av något på riktigt. Tillåta det prägla och påverka. Tillåta det komma nära mig.

Annonser
This entry was published on 18 maj, 2011 at 05:30 and is filed under ung och ledare. Bookmark the permalink. Follow any comments here with the RSS feed for this post.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: