yosofine

Gud för uppbrott och förvandling…

När jag åkte till jobbet imorse tänkte jag på mitt allra första egna bidrag till tidningen Dagen. Jag skrev in en insändare någon gång under högstadiet och peppade folk till att gå med i Jesusmarchen som då arrangerades varje vår.

Idag var jag med i tidningen om en helt annan sak, eller nej det handlar om precis det här. Jag var en tokpeppad ungdom som brann för Jesus (gör jag nu med även om jag inte kan räknas som ungdom längre..) Jag ville att hela världen skulle uppleva samma sak som jag och jag efterfrågade samma engagemang från mina medkristna. Jag kunde bli besviken på vuxenvärlden för jag förstod inte vad det var som höll dem tillbaka (förstår jag inte alltid nu heller). Och efter några års brottningskamp med min egen längtan efter att få leva ett kristuslikt liv och min besvikelse på möjligheten att göra det i den församling jag växte upp i så kom jag till slutsatsen: församlingen är inget för mig. Jag gav upp för en tid och sa ”jag har lämnat kyrkan men inte Gud”. Under tiden läste jag på bibelskolor (japp tre stycken efter varann) och var med i en bönegrupp som var med i 24-7 rörelsens start. Jag drömde om församlingar som träffades i klubblokaler och som använde sig av ett vardagligt språk. Jag drömde mig bort till församlingar som inte tog avstånd från dagens kultur utan istället använde sig av kultur och konstnärliga uttryck för att berätta om Jesus. Jag drömde och började sedan läsa teologi och blev än mer övertygad. I Umeå blev jag medlem i en församling igen (ok ingen jättevanlig, vineyard, men ändå) och jag började hoppas på gemenskapen. När jag flyttade till Örebro tog det ett tag av olika anledningar. Nu har jag mitt andliga hem i Mötesplatsen sen ett år tillbaka. Den gemenskapen, utmanar, tränar och inspirerar mig varje dag.

Vart vill jag komma? Jo jag anser att jag är en av få lyckligt lottade som har kunnat bevara min tro och som efter en tids besvikelse på den existerande församlingen ändå hittat tillbaka. Jag har hittat en kristen gemenskap som överensstämmer med min övertygelse och som utmanar mig att fortsätta följa efter. Det är fruktansvärt många som vi tappat med vägen, såna som mig som brann och som längtade. Som såg glappet mellan ett liv i efterföljelse och dagens församling. Som inte lyckades hitta sin plats i den traditionella församlingen och som inte heller hittade eller hade hopp kvar för en annorlunda kristen gemenskap.

Det är det dagens artikel handlar om. Vi på EFK UNG vill inte längre stå och se på när vår älskade församlingsrörelse förlorar så många brinnande, längtande människor genom bakdörren. Vi vill hitta nya rum, diskutera nya typer av gemenskaper, hitta fler sätt att vara efterföljare på. Vi har inte gett upp hoppet, vi längtar, ibland sårade och modfällda men aldrig hopplösa.

Annonser
This entry was published on 9 november, 2011 at 22:04 and is filed under ung och ledare. Bookmark the permalink. Follow any comments here with the RSS feed for this post.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: