yosofine

screw you jante

Den här veckan är det bönevecka och församlingen har bönerummet öppet hela veckan. Veckan handlar om det här ”Vi vill med denna vecka visa vår tacksamhet till Gud för hans nåd för året som gått och vi vill vänta på Honom, söka Hans ansikte och be om nåd och kärlek för den tid och det år som ligger framför. ”

Jag kan inget annat än böja mig ned i djup tacksamhet. Det kommer ta en hel livstid att betala tillbaka. Nej det räcker inte med en livstid. Den här hösten har jag fått arbeta mycket med tanken på att det inte tar slut här. Att ”det finns mer”. Därför att jag förstått att Gud har högre tankar för mig än vad jag själv har.

Så medan jag påminner mig om allt gott Gud gjort för mig det år som gått så planerar jag ännu fler äventyr med Honom. Och jag är inte rädd för att det kommer ta slut för oavsett vad som händer i livet så vilar jag i att Gud är med mig. Och jag påminner mig om att fortsätta ha min trygghet i Gud och alltid välja att lita på Honom snarare än sätta min trygghet till världsliga saker.

Jag har också brottats mycket med vad allt det som händer gör med mig. Vad är min bild av det som händer och min del i det? Vad gör det med min självbild? Om jag blir lite stolt har jag drabbats av storhetsvansinne då? Vad har jag ens för självbild? Det har varit rätt tydligt att min självbild varit i otakt. Det inte bara ställer till det för mig ibland det blir rent av löjligt att jag ska bli förvånad över vad Gud kan göra för mig. Tror jag inte att Han älskar mig på samma sätt som Han älskar alla andra?

Nej det har nog varit där skon klämt. Det har alltid varit så mycket lättare för mig att veta att alla andra är älskade gränslöst. Och att alla andra har översvämmande välsignelser som väntar. Att det också skulle gälla mig har varit svårare att begripa. Eftersom jag vet vilken stövel jag egentligen är. Eftersom jag vet att jag brister i så mycket.

Och precis sådär har jag insett att många andra också tänker. ”Klart att hon eller han blir älskad villkorslöst han/hon är ju utan de brister som jag har. .” Och istället för att glädjas med andras framgång blir det ett hugg i magen av rädsla över att själv riskera att bli bortglömd i glansen av den här andra.

Men vet ni vad?! Det är inte så! Det är precis så hejdlöst roligt som det låter. Gud gör inte skillnad! Det finns mer för oss alla och vi kan aldrig på något sätt konkurrera om den nåd och kärlek, de upplevelser, uppdrag, och äventyr som Gud vill skicka ut oss på. Han har nämligen en uppgift som passar var och en av oss, vi får plats tillsammans! Och vi tillsammans kommer kunna göra stordåd ihop om vi väljer att gå enade.

Under hösten har jag också lyckats identifiera en fiende som jag tror vi alla brottas med mer eller mindre. Han heter jante och han sätter ofta oss i klistret genom att låta oss tro att våra liv inte spelar så stor roll. Och det har vuxit sig starkare och starkare orden ”screw you jante” varje gång jag varit nära att falla offer för hans tankesätt. Så jag planterar härmed ett litet frö och hoppas att du min fina begåvade läsare tar till dig detta och väljer att lyfta dig själv några snäpp till och istället för att tro att du kommer bli fast i någon form av storhetsvansinne våga ta år dig lite. Du är bra.

screw you jante

Annonser
This entry was published on 24 november, 2011 at 21:20 and is filed under Omvärlden, ung och ledare. Bookmark the permalink. Follow any comments here with the RSS feed for this post.

One thought on “screw you jante

  1. Tack för denna fina uppmuntran.
    /Maine

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: