yosofine

problematiskt men inte förgäves

För en vecka sedan var jag med och skrev under en insändare som problematiserade ”adventsuppropet”.  Uppropet som handlar om att markera för skolverket och stat att man inte kan bestämma vad prästen ska säga i en skolavslutningsgudstjänst. Och det är ju helt rätt. Det är klart vi ska markera det. Det enklaste sättet att markera är att inte släppa in skolor att ha avslutning i kyrkorna om prästerna inte får utföra sitt jobb. Om skolan eller skolverket inte går med på detta kan skolan ha sina avslutningar någon annanstans. Men jag tror ju inte att det är där skon klämmer.

Jag tror det hör ihop med vår känsla av att tillhöra marginalen. Och vår ovilja av att befinna oss just där.

På något sätt har vi glömt bort att det är i marginalen vi hör hemma. I Sverige har kyrkan haft en särställning under mycket lång tid. Och även om det inte alltid varit så lätt ( inte minst under 1900-talet) så har man ändå haft en särskild ställning i relation till staten, kyrkan har haft privilegier och makt. Att gamla ”Svenska kyrkan” kan uppleva det som extra svårt nu är förståeligt med tanke på den relation som funnits med staten. Men ”frikyrkan” som egentligen redan under 1800-talet ”mist” sin särställning (i och med att man startade egna kristna gemenskaper utanför Svenska kyrkan (vilket var olagligt fram till 1860)) brottas fortfarande med sin identitet. Under 1900-talet fanns det framträdande personligheter (googla t ex Hedenius) som öppet och hårt kritiserade den kristna tron och fick stort genomslag i samhället. Det var välkommet med professorer som ifrågasatte den kristna tron under en tid då alla svenskar tvingades tillhöra kyrkan. Det blev jobbigt att vara kristen i det svenska samhället, obekvämt och ibland med en känsla av utsatthet. Jag tror att den känslan mycket sitter kvar när skolverket säger att prästen inte får läsa välsignelsen under skolans avslutningsgudstjänst. Och jag tror det är samma bakgrund som gör att Sveriges kristenhet enar sig och skriver under ett upprop om att kyrkan måste få fortsätta vara en kyrka.

Om det här hade handlat om att staten gick in och petade i söndagens predikan hade detta upprop varit helt i sin ordning. Men när det handlar om skolans terminsavslutningsceremoni som av tradition hållits i kyrkan. Då kan jag liksom känna att det inte riktigt förtjänar sån uppståndelse. Dels därför att kyrkan och vi kristna bättre än skolan och staten vittnar om Jesus som föddes till jorden som vårt hopp. Men också därför att det inte finns något intresse (åtminstone inte som jag ser det) för kyrkan att vilja upprätthålla en ”kristen tradition”.

Om jag ska vara negativ så tycker jag inte att detta upprop gjort någon särskild stor skillnad alls. Eller javisst är det bra att få en tydlig lag, men det verkar ju alla partiledare redan överens om. Vi har demonstrerat i en fråga som inte är ett problem (enligt mig). Och för mig blir det ett problem när mina arbetskamrater och vänner som inte är kristna ser detta upprop och vilket engagemang det fått i Sveriges kyrkor. Är det denna fråga jag vill att min tro ska bli förknippad med? Var det detta Jesus stred för? Nej jag tror ju inte det! Jag tror det finns mycket mer konkreta frågor som vi kan strida för som dessutom får konkreta konsekvenser för människor idag.

Men jag ser inte uppropet som helt förgäves! Tänk att det finns 81130 kristna i Sverige som inte räds för att ”stöta sig med staten”!! När jag tänker efter på vilken maktfraktor som vaknat till liv så blev jag så inspirerad att jag knåpade ihop en liten lista med fler saker där vi kan vara salt och ljus i vår tid av förruttnelse (den är inte fullständig utan vi kan lägga till fler punkter).

1. Vi har i runda slängar 1 miljon människor som kämpar med alkoholmissbruk på ett eller annat sätt i Sverige idag.

2. Det finns barn i Sverige som inte äter sig mätta varje dag.

3. Det är krig i Syrien.

4. Det är panik i Kongo, och våra inköp av elektronikprodukter har koppling till konflikten.

5. Det finns ungefär 20 000 hemlösa i Sverige idag.

6. Sverige utvisar, trots FN’s och Amnesty’s mm avrådan människor till Irak.

7. Vi håller på och konsumerar sönder vår planet.

Och så vidare…

Jag vill inte klaga på ett uppvaknande engagemang men jag vill sätta det i ett litet perspektiv. Därför var jag med och skrev under insändaren. Jag tycker självklart att det är viktigt med tydliga lagar. Men jag är inte beredd att strida för att bevaka min position i samhället vilket jag upplevde att uppropet handlade mer om.

 

Om du vill läsa vår insändare och de olika svaren kollar du här:

Vår insändare

Daniel Grahns svar

Vårt svar på DG´s svar

DG´s svar

Dahlmans inlägg

Annonser
This entry was published on 27 december, 2012 at 22:32 and is filed under Existentiell hälsa, Omvärlden. Bookmark the permalink. Follow any comments here with the RSS feed for this post.

6 thoughts on “problematiskt men inte förgäves

  1. Det håller jag med om!
    Men blir det inte skralt ändå när det enbart handlar om yttre saker – om än så viktiga! Men om alla dessa problem skulle vart lösta är alla dessa människor fortfarande i stort behov av att lära känna Jesus som världens frälsare. Visst har min generation lagt för lite betoning om det du skrev om men det finns ett annat dike också, eller lämnade du medvetet ut det Yosefine?
    Tack för mig, med all respekt! 🙂

    • Hej Theodor! Jag skrev inte med det eftersom jag tycker det är en självklarhet. Varje kristen har som uppgift att leva ut evangelium i sin vardag. Det är något jag skriver om ofta här på min blogg! Jag tänker att i just det här sammanhanget så handlade det om frågor där man försöker påverka politiker och myndigheter att lagstifta annorlunda. Jag anser inte att det är statens uppgift att sprida evangelium! Frid! /Josefin

  2. aslanning on said:

    Det tycker jag också!
    Samtidigt är det något jag saknar… Du nämner viktiga områden som kristna gärna ska stödja på alla möjliga sätt men alla dessa saker du nämner avser enbart den horisontella relationen. Som sagt, inget ont om det, men även om alla dessa saker skulle vara lösta så är kvar att alla behöver lära känna Jesus som frälsare, det förblir väl ändå det viktigaste ! ? Hur tänkte du?
    Tack för mig, med all respekt! 🙂

    • Hej! Menar du att vi ska strida för att staten ska sprida evangelium åt oss? Att leva ett liv i efterföljelse innebär att varje dag vittna om Jesus som den personliga räddaren. Ett favoritämne på min blogg. faktiskt. Frid /Josefin

  3. Carl Lindahl on said:

    Jag uppfattade nog inte upproret på samma sätt som du (eller de sjutton andra). Jag tycker det mer handlar om att staten inte ska peta i vad invånarna (kristna eller ej) gör, varken på söndag förmiddag, en fredagmorgon i december eller någon annan dag. I övrigt håller jag med dig, detta är en mycket liten fråga bland de alla andra!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: