yosofine

det här med ledarskap

Jag tänker mycket på vad det innebär att vara ledare och känner att det är dags att börja ventilera det lite. Det kommer därför bli en del bloggar om det framöver.

I helgen har jag tänkt en del på en av de sämsta egenskaper en ledare kan ha. En egenskap som jag väldigt ofta ”faller offer” för själv. Och det är självupptagenhet. Den kan se ut lite på olika sätt. För mig blir det oftast att jag snärjer in mig i tankegångar kring vad som förväntas av mig och vad jag orkar/kan prestera. Rätt ofta känner jag mig otillräcklig och den känslan lägger sig som ett dammtäcke över hela livet. Den gör det svårt för mig att se det som finns i nuet. Att glädjas åt olika småsaker. Eller att se det jag lyckats med. Jag ser snarare bara det jag inte lyckats med. Och så kan jag snärja in mig i det där tills jag blir ett osocialt monster som inte orkar eller kan prata om något annat än jobb eller andra allvarliga saker.

Jag tror att det grundar sig i brist på förtröstan. Förtröstan på att Gud leder, förser och välsignar. Om jag ser med hopplöshet på framtiden i den verksamhet jag bedriver så påverkar det allt i mitt ledarskap. Och jag har sett det väldigt tydligt i de verksamheter jag arbetar i. När man inte tror att det kommer ordna sig framöver så tar man till alla möjliga knep för att gardera sig. Exempel på det är när vi jobbar extra hårt för att hitta finansieringsalternativ utanför församlingen istället för att arbeta med grundproblematiken kring varför inte församlinsgmedlammarna ger mer pengar. Jag tror nämligen att vi är så enkla att när vi inte känner engagemang för en fråga eller inte håller med, ja då lägger vi mindre pengar i kollekten. Kalla det brist på överlåtelse, ägandeskap eller annan brist men jag tror vi röstar med både fötter och plånbok. Tyvärr. Eller så är det så det ska vara.

Och när det kommer till brister hos ledare så ser jag det som något man måste jobba med. Jag hör ofta folk förklara en ledares brist genom att säga ”ja men hen är ju en sån här typ av ledare då får man räkna med denna sida också…”. Och jag kan delvis förstå att man förklarar och försöker bortse från de dåliga sidorna. Men jag tror vi gör oss alla en otjänst om vi inte talar om det och framförallt inte arbetar med att slipa bort de där bristerna.

Det kommer perioder då förtröstan är satt på prov. Många gånger då man kan undra om det verkligen finns något hopp för framtiden. Min uppgift som ledare är inte bara att säga att det finns hopp, utan att själv arbeta med fruktan i mitt liv över framtiden och lära mig att kasta mig på Herren i alla situationer. Det är lite mer tidskrävande men det är det enda långsiktiga och hållbara alternativet.

Annonser
This entry was published on 11 februari, 2013 at 12:37 and is filed under Ledarskap, Omvärlden, ung och ledare. Bookmark the permalink. Follow any comments here with the RSS feed for this post.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: