yosofine

pingsten, längtan och vardagen

Kan man leva ett liv där längtan efter mer är en ständig komponent?

Lyssnar på lovsång från tonårens känslosammaste period och inser att jag ju fortfarande längtar. Längtan har tagit mig igenom en hel del erfarenheter. Både goda och dåliga. Jag har vänner som ser tillbaka med bitterhet. Andra som är helt oskadda.

Ofta tycker jag det verkar som om många lägger längtan på hyllan vid en viss ålder. Slutar förvänta sig att det kan komma mer. Eller brända på tidigare erfarenheter tar man bort förväntan på en del områden. Man stänger av och räknar inte längre med dem. Vill kanske inte ens fortsätta längta. Allt för att slippa bli ännu mer sårad.

Så vill inte jag ha det.

Jag bestämde mig under den där perioden att jag ville vara en person som levde i ständig förändring, precis som mina idoler Jerusalem sjöng. Jag ville inte sluta längta och jag ville inte bli en sån som inte vågade sitta på olika platser i kyrkan. Jag ville inte bli en sån som inte vågade klippa håret eller prova en annan klädstil. Jag ville underhålla längtan och jag ville inte tappa modet. När jag ser tillbaka kan jag se att Gud varit med och fört mig genom en hel del äventyr. Och alla äventyr, även de smärtsamma, har haft en röd tråd. Längtan har fört mig vidare, längtan efter mer av Gud, efter mer av livet. Och jag är inte nöjd än, det finns så mycket mer som jag längtar efter att få vara med om. Det finns så många fler äventyr som jag ber Gud ta med mig på.

Vardagen prövar hela tiden längtans förmåga. Jag är i en period nu när jag prövas. Och jag inser hur lätt det är att välja den hopplösa vägen. Det är enkelt att bli modlös eller tänka att längtan hör en viss tid till. Sen orkar man inte så mycket mer. Vill mest få livet att gå ihop.

Fast jag vill inte nöja mig med det. Jag vill behålla en viss naivitet. Jag vill behålla tron på att vardagen kan vara mer magisk.

Därför planerar jag en annan typ av semester i år. Jag vill resa dit längtan för mig. Jag vill möta de människor som delar längtan. Jag vill fylla på den och jag önskar hitta fler sätt att hålla den vid liv. Och kanske inte bara det, jag skulle vilja se mer av det där himmelska ske här och nu.

Men om jag inte gör plats för det i mitt liv. Om jag inte omger mig med människor som lever så. Om jag inte tar aktiva val att låta hoppet bära även på de tunna partierna i livet. Då får jag aldrig vara med om det. Det är då när hoppet är som tunnast som jag tränas. Det är då min uthållighet prövas och mitt tålamod byggs. Den helige Andens frukter som vi läser om i Gal 5 är verkliga utmaningar. Det är inget som kommer av sig själv det ingår aktiva val varje dag för att bära de där frukterna. Alla kan få dem men alla är inte beredda på vad de kan kosta.

Idag på pingsten är det alldeles speciellt passande att göra mer plats för längtans livet. Idag blir vi ju påminda om att vi som Kristi efterföljare har tillgång till en annan dimension i livet. Vi är inte utelämnade till oss själva och våra brister. Vi är kopplade till ett rike som har alla möjligheter.

Det sitter jag och suger på, tillsammans med en kola från pärlans konfektyr, på väg hem från ännu en helg i Sthlm. Hur vardaglig vardagen än är vill jag inte glömma att ställa den där dörren på glänt så att Den Helige kan komma och göra det Han vill.

This entry was published on 19 maj, 2013 at 15:10 and is filed under Existentiell hälsa, ung och ledare. Bookmark the permalink. Follow any comments here with the RSS feed for this post.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: