yosofine

är jag värd någon att älska?

Letar igenom kartonger och gamla låtlistor och så dyker skivan upp med Micke Fhinn. Den där skivan som innehåller spåret ”värd någon att älska”. Han sjunger till någon som längtar efter kärleken men hela världen säger nej.

”Du är värd någon att älska, någon som blir ett med dig. Du är värd någon att älska någon som alltid älskar dig.”

Och jag har tänkt på de där orden. Och på hur det är att vara singel och liksom är öppen men inte desperat. Så många som tycker det är lite obekvämt allt det där. De i par skruvar lite på sig och minns känslan, den ensamma singeln vänder ned blicken nästan lite skamset. Hur har vi hamnat där? Hur har vi älskade underbara människor hamnat där att vi inte tror att vi är värda att bli älskade?

Jag tror att det är där skon klämmer i så många frågor i kyrkan. Inte minst när det kommer till att vara singel och söka efter hjärtats vän, som Micke sjunger. Dessvärre verkar det inte hjälpa att vi träffar en partner. Känslan sitter många gånger kvar, men vi håller krampaktigt fast vid den där personen som man lyckades fånga. Kan jag verkligen bli älskad? För den jag verkligen är?

Vi förvaltar ett arv, arvet är att någon annan upplevde den där befrielsekänslan av att vara älskad rakt igenom alla svarta moln och såriga sår. Vi förvaltar någon annans upplevelse. Vi bär den och blir inte själva burna.

Därför vågar vi inte heller fråga chans. Vi dejtar i hemlighet och hoppas att kärleken helt plötsligt bara är där utan att den kostat något.

Men kärlek är inte något bekvämt tillstånd. Kärlek är något levande, pulserande och väldigt läkande. Det gäller både kärleken vi kan uppleva från Gud och den vi kan möta i en relation. I en bra relation blir jag mer hel. Det kan kosta på under perioder då jag måste göra upp med min stolthet och mina sår. Kärleken påminner mig om mina brister och de delar jag behöver arbeta på. Men kärleken leder också till den plats där du inte längre behöver bära allt själv. Den leder till platsen där du inte längre står själv med vetskapen om ditt eget slut.

This entry was published on 11 juli, 2013 at 20:39 and is filed under Existentiell hälsa, Omvärlden, ung och ledare. Bookmark the permalink. Follow any comments here with the RSS feed for this post.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: