yosofine

min farfar hade en trädgård

Min farfar hade en trädgård. Han hade byggt upp den från leråker till ett grönskande paradis. Där spenderade jag många av min barndoms sommardagar med att äta sockerärter, hallon och färska morötter.  Men det fanns inte bara sådant som var ätligt i trädgården den vällde också över av klätterrosor, lejongap och astrar. Det var ett blomstrande paradis. Mitt i trädgården stod några bikupor, dessa bin utgjorde en viktig funktion i trädgårdens pollinering. Dessa bin gav farfar rejält med honung och farfar gav dem mycket nektar genom den trädgård han skötte om.

I livet har jag märkt att det är lätt att glömma de olika delarna som hör det till. Ofta fokuserar jag på en sak i taget och det gör ofta livet lite mindre och lite mer snävt. På samma sätt tror jag vi gör med vår tro. Vi tar in en sak i taget och fokuserar på ett ämne, en fråga eller en livsstil.

Detta medför en likriktning bland dem som tror och skapar utanförskap för dem som inte känner igen sig. På något sätt verkar det som att olika traditioner lockar till att fokusera på en del av Guds väsen istället för helheten. För ett tag sedan fick jag frågan om hur min tro såg ut och jag svarade att den sett olika ut beroende på vilken del av treenigheten jag lärt känna och spenderat tid med. Jag har upptäckt att jag vandrat från den ena till den andra ”personligheten” i treenigheten. Ibland helt fokuserat på bara en av dem och nästan glömt de andra. Detta kanske för att min uppväxt gjort det lätt att göra så. Men på senare år har jag upptäckt styrkan i att ha en nära kontakt med alla tre ”personligheter”. Det har gjort min tro mer balanserad och mitt liv mer helt. I samtalet beskrev jag hur en person kanske har lättare att förstå Anden, den som befruktar och ger liv. Det andliga kan för många vara lättare att ta till sig när de söker efter något som är större. Att direkt börja med Jesus han som på ett så konkret och tydligt sätt levde ut Guds kärlek på jorden kan vara för radikalt för en del. Någon annan är i stort behov av Fadern, Han som är den evigt älskande. Men förr eller senare är det viktigt att lära känna de tre som EN. Därför att bilden av Gud blir snäv och livet blir torrt utan den enheten.

Jag tror att ett kristet liv är ungefär som min Farfars trädgård. Alla delar behövs för att få den fruktbärande och grönskande. Vi behöver Fadern som med oändlig kärlek planterar och rensar bort ogräs. Anden som befruktar och ser till att ge sötma till livet. Och Sonen som skördar det ätbara och ger mat åt de som hungrar. Och jag tror vi behöver frihet att våga ta till oss av de olika ”personligheterna” i olika tider. Vår tros mognad hänger på att vi vågar utforska vidare och inte stanna kvar. Man kan vara en efterföljare till Jesus och engagera sig för världens nöd och samtidigt dricka djupt av Anden och för att vi ska må bra och fortsätta växa åt rätt håll behöver vi luta oss på Fadern som ger oss den trygghet vi behöver.

 

(Text jag skrev för tidningen Credo förra året)

This entry was published on 29 november, 2013 at 12:50 and is filed under ung och ledare. Bookmark the permalink. Follow any comments here with the RSS feed for this post.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: