yosofine

genom allt och trots allt

Ett av de största felen vi gör när vi hamnar i kris är att börja ifrågasätta Gud och Hans tankar i det som händer. Vi börjar tänka att Han kanske inte är så god ändå, Han kanske inte är allsmäktig och stor nog att lösa den här situationen… Det är också ofta så vi börjar tänka när ett helande uteblir. Vår tro på Gud börjar vackla.

 

Om det är något jag lärt mig genom mina år av olika sorters kriser så är det att det enda som står fast genom och trots allt är Guds kärlek till mig. Om det är något jag kan vila i så är det just det. Att Gud har koll, att Han vet allt, till och med bättre än vad jag vet. Att jag inte alltid ser hela bilden så som Han ser den. Att Hans vägar inte ser ut som de vägar jag ritar ut men också att Hans vägar i slutändan är så otroligt mycket bättre än dem jag kom på.

 

Så när krisen kommer (för den kommer i olika skepnad men nog kommer den komma) så gäller det att stå fast i det som är sant. Men det kan mycket väl vara så att min bild av vad Guds kärlek är, eller min bild av vad ett helande, en lösning eller ett bönesvar ser ut kan vara helt och hållet det motsatta mot vad Gud ser. Det kan vara otroligt smärtsamt att inse att jag behöver lägga ned mina bilder, mina förbestämda lösningar på olika problem. Det är inte min sak att bestämma. Min sak är att trots allt tro att Gud vill mitt bästa och även i den mörkaste av tåredalar att Han är med mig och att Han leder mig vidare till platser där jag kan finna ro.

Lovsång handlar om just precis det här. Att oavsett hur jag mår, oavsett vad som händer i mitt liv och hur mycket jag måste ändra mina bilder av olika saker och oavsett hur smärtsamt det än är.. så är Gud ALLTID värd att lovsjungas för att Han är min räddare. Han är alltid värd min lovsång även om jag inte förstår vad som händer eller ser vägen tydligt framför mig.

 

Och det är precis som att när man väl vågar trotsigt lovsjunga mitt i det mest smärtsamma så kommer Gud och möter en. Och även om det där jobbiga inte försvinner så får man hopp om att det kommer bli bättre, på något sätt. 

 

Gud har inte lovat oss smärtfria liv men Han har faktiskt lovat att ALLTID vara med oss. Och det är nog den största trösten av dem alla. Att vi inte är ensamma utelämnade till den här världen och allt jobbigt som den kan erbjuda. Vi tillhör en Gud som kan öppna ett fönster där allt verkar stängt. Han är Gud vår läkare, vår tillflykt och vår räddning. Det är sanningar att vila i när allt annat rasar.

This entry was published on 11 april, 2014 at 11:23 and is filed under ung och ledare. Bookmark the permalink. Follow any comments here with the RSS feed for this post.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: