yosofine

krossa fasaderna!

När jag vågar släppa någon riktigt nära så öppnas möjligheten också för att någon annan vill släppa in mig så där riktigt nära. Och nu menar jag inte fysiskt utan ni vet nära in på den där fula ostädade bakgården som oftast inte syns om man bara hälsar på varandra ute på gatan. Att släppa in någon till sin egen ofärdiga bakgård med misslyckade projekt och ostädade ytor och våga låta någon se det. Jag tror det finns två belöningar om man vågar göra just det. Den ena är att du visar både för dig själv och den andre att vi inte är ensamma om den här skiten. Det andra är att du kan få chansen att bli inbjuden till någon annans bakgård och dela det vad det innebär att vara människa.

 

Tomas Sjödin skrev en krönika för några veckor sedan om att bära sina problem i genomskinliga plastkassar. Om vi skulle göra det så skulle vi ha större förståelse för varandra men också större nåd med oss själva. Det vi går runt och bär på kan till och med bli mindre tungt. Jag har kommit att ogilla de här fasaderna vi gärna bygger upp i våra liv. Fasader som i olika tider är olika viktiga på olika områden. För det fasaderna gör är att inbilla oss om att vi är helt och hållet ensamma med den börda som vi bär. Det fasaderna gör är att inbilla oss om lögnen att om någon skulle få reda på det jag bär på då kommer allt rasa. Och ja fasaderna kommer rasa men högst troligt inte det där du är allra räddast för att förlora. Ditt värde som människa.

Det finns något befriande i att dö i sig själv, Håkan Hellström sjunger om det i ”man måste dö några gånger innan man kan leva” och Markus Krunegård tar också upp detta högst bibliska ämne i låten ”askan är den bästa jorden”. Precis innan refrängen tar Håkan i från tårna ”man måste genom skam, man måste genom drömmar, man måste dö några gånger innan man kan leva”. När man kommer fram till punkten att man inser att jag har inget mer jag kan förlora. Om jag inte ger upp nu så kommer jag ändå inte ha något kvar. När man kommer fram till punkten där man inser att vetekornet måste ned i jorden och dö för att ge liv åt något annat. Det är då allting egentligen börjar. Men vi tror det är då det tar slut.Och det är fel. 

Men en av de största kamperna i detta är att vi tvingas erkänna hur bristfälliga vi är som människor. Vi vill ju gärna tro att vi kan klara oss själva. Att man tänker så generellt är kanske inte så konstigt. Men när vi i kyrkan börjar tänka så, då är vi på farligt vatten. Då håller vi verkligen på att förlora poängen.

Carl-Henric Jaktlund skrev i gårdagens Ledare om Marion Jones (idrottskvinna) som efter flera års förnekelse kring dopinganklagelser valde att erkänna. Anledningen var att hon inte kunde vara sann mot sig själv och sina barn. Jag tänker att just det där är att vara sann mot sig själv eller någon som står riktigt nära är vår hjälp. Man kan lära sig att ljuga för sig själv, våra kroppar fungerar så. Men vi kommer alltid att leva i en konflikt med oss själva och om vi blandar in någon annan så blir den konflikten ännu större. Och ju längre tiden går i denna lögn desto mer riskerar vi att förlora. Marion Jones förlorade segertitlar, pengar och gjorde många besvikna. Men hon vann hennes barns förtroende och hon vann slaget om sig själv. Något som verkar vara långt mycket mer värdefullt än allt det där som hon innan desperat försökt hålla fast vid.Tänk om hon inte tagit det steget. Hon hade kunnat förlora hennes barn och även tron på sig själv. Nu har hon vunnit respekt för hennes mod.

Markus Krunegård sjunger på sin refräng:

”Ge upp och det blir nått nytt
När man släpper taget tar man steget
Jag vet hur ont det gör när hoppet dör
Men askan är den bästa jorden
Och även fast du inte tror det
Du kommer födas och dö, födas igen
Så länge du hör musiken”

Jag älskar det här temat för det har blivit så konkret i mitt eget liv. Men jag tvingas ändå kämpa med detta nästan dagligen på olika punkter. För det hjälper inte hur bestämd jag än är på att leva sant eller hur benägen jag är att låta saker dö. För det växer hela tiden fram nya områden som blir såna där kära små nästen som man vill dölja. Det kanske börjar i något väldigt litet men när lögnen fått lite skugga kan den snabbt börja bygga bo. Och lögnen trivs bäst i mörkret där ingen ser eller tror att den finns. Och ju mer hemmastadd den blir desto mer infiltrerar den hela kroppen, tvingar oss ur den rytm vi vill leva och gör att vi sjunger falskt. (Den inbitne ser att jag här på slutet gjorde en parafras på Momo:s ”Idiot”.)

Och det finns bara en räddning då. Det är att greppa taget om ordet som vi hittar i Joh 12:24-25 ”Sannerligen, jag säger er: om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det rik skörd. Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som här i världen hatar sitt liv, han skall rädda det till ett evigt liv.”

Om vi luras att tro att vi är ensamma. Om vi luras att tro att det är hopplöst att vi är utom räddning, att just jag kan inte bli fri från det som plågar mig. Och därför håller upp en fasad om att allt är bra. Då riskerar vi att förlora både det här livets frihet och glädjeämnen men också det eviga livets himmelrike.

This entry was published on 10 maj, 2014 at 10:50 and is filed under ung och ledare. Bookmark the permalink. Follow any comments here with the RSS feed for this post.

5 thoughts on “krossa fasaderna!

  1. Elin Westöö on said:

    Wow! Du skriver så klokt, som alltid i dina blogginlägg. Din blogg är en av mina absoluta favoriter! Fortsätt så, dina ord betyder mycket.

  2. Tack för orden. Jag tänker att en annan kamp också är att inte alla är bekväma med att vi visar vår bristfällighet. Jag har upplevt situationer där man försökt visa sin svaghet, men där man faktiskt upplevts obekväm. Eller känslan av att man i sin svaghet blir missförstådd eller kanske till och med dömd. Men jag tror det är viktigt att vi vågar visa svaghet, och att vi även uppmuntrar andra när de vågar visa sin.

  3. Klas on said:

    Det här inlägget var livsviktigt för mig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: