yosofine

del 1: relationen

Psalm 86

1En bön av David. Hör mig, Herre, och svara mig, jag är hjälplös och fattig. 2Beskydda mig, jag är trogen, rädda din tjänare, som förtröstar på dig. Du är min Gud, 3förbarma dig, Herre, jag ropar till dig hela dagen. 4Låt din tjänare glädjas, Herre, jag sätter mitt hopp till dig. 5Ja, Herre, du är god, du förlåter, rik på kärlek till alla som åkallar dig. 6Herre, lyssna till min bön, hör mig när jag ber. 7I nödens stund ropar jag till dig, och du svarar mig. 8Herre, bland gudarna är ingen som du, inga gärningar är som dina. 9Alla de folk du har skapat skall komma och tillbe inför dig, Herre, och de skall ära ditt namn. 10Ty du är stor, du gör under, du

ensam är Gud. 11Visa mig, Herre, din väg, så att jag kan vandra i din sanning. Lär mig att helhjärtat vörda ditt namn. 

12Jag vill tacka dig, Herre, min Gud, av allt mitt hjärta och alltid ära ditt namn, 13ty din godhet mot mig är stor, du räddar mig ur dödsrikets djup. 14Gud, de övermodiga angriper mig, en skara våldsmän står efter mitt liv. De räknar inte med dig. 15Men du, Herre, är en barmhärtig och nådig Gud, sen till vrede och rik på kärlek och trofasthet. 16Vänd dig till mig, var barmhärtig. Ge din tjänare kraft, rädda din tjänarinnas son. 17Ge mig ett tecken på din godhet, och låt mina ovänner se det och blygas.

Du, Herre, hjälper och tröstar mig.

Hör ni desperationen i hans röst? Hör ni hur han liksom nästan tvångsmässigt upprepar sina behov och påminner Gud om vem Han är? Som om Gud behöver veta det?

Den här psalmen är skriven av en person som är i nära relation med Gud. Den här bönen är ett uttryck på en djup vänskap mellan människan och Gud. Psalmisten räknar med hjälp från Herren. Han vet att Herren är barmhärtig och nådig.

Det leder oss till första poängen:

Relationen

Psalmisten har en nära relation med den Gud han ber till. Han har varit med förr och vet att Gud kommer svara honom. Han uttrycker tacksamhet därför att han vet att Gud kan möta.

I en relation vet man ofta sin roll, sin identitet. Vi speglar oss i varandra. I relationen med Gud är det samma sak.

Vem säger Gud att jag är? Vem säger Han att han är för mig? Vem har Han varit i historien och vem är Han för oss nu? Psalmisten visste sin roll, han är tjänare och Gud är hans herre. En herre är någon som har kompetens och möjligheter som tjänaren sätter sin tillit till.

I en relation behöver man vara vaken för vi förändras hela tiden. Vi utvecklas av allt som vi möter i livet, därför kan vi inte utgå från att den vi är i relation till alltid kommer tycka och tänka exakt likadant. Det kan skapa en oro i oss. Med Gud däremot är det annorlunda. Gud är ju nämligen någon som alltid är densamma. Vi vet vem Gud är, vi vet vad Han står för och vi vet egentligen vad vi har att förvänta oss av Honom. Och det ger oss en enorm trygghet i livet. Allt runt omkring oss förändras, vi kan inte lita till något annat, även om vi försöker med det. Gud är vår enda sanna trygghet. Psalmisten vet att han kan lita på Gud, han sätter sitt hopp till honom.

Jag har hittat en tjej på internet som berättar öppet om sin resa från djup depression till idag då hon möter livet med ny styrka genom den kärlek hon mött i Gud. Hon skrev häromdagen en så fin beskrivning på hur Guds kärlek fungerar så jag vill dela den med er.

”När vi känner Guds kärlek till oss så börjar vi acceptera vår identitet i honom.

Och vi börjar se på oss själva genom Hans ögon. Vi skapar inte en känsla att känna för oss själva, utan vi kan känna Hans glädje, Hans kärlek till oss som är större, djupare än något vi någonsin skulle kunna hitta på egen hand.

När vi är trygga i Guds kärlek till oss och låter Hans kärlek fylla oss så sätts vi fria och vi behöver inte längre söka bekräftelse från alla möjliga andra källor.

Vi behöver inte längre vara slavar under vår bekräftelsejakt utan kan ge vidare av det vi har fått. Vi blir mindre fokuserade på oss själva, vi behöver inte söka efter kärlek hos andra människor eller sammanhang eftersom vi vet att vi är älskade och är trygga i den kärleken. Vi blir då heller inte lika lättsårade om någon säger något kritiskt eller kärlekslöst om oss, vi lägger ingen vikt vid de orden eftersom vi vet att de inte är från Gud. Och den enda röst som är värd att lyssnas på är vår himmelske Faders ord.”

Vem säger Gud att du är? När frågade du Gud det senast? I en relation har man tvåvägs kommunikation. Det är inte bara jag som ber till Gud, jag behöver också lyssna.

This entry was published on 5 december, 2014 at 00:51 and is filed under Existentiell hälsa. Bookmark the permalink. Follow any comments here with the RSS feed for this post.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: