yosofine

att leva med ständig smärta i kroppen

Redan andra veckan misslyckas jag med mina uppsatta mål. Att varje torsdag skriva nytt inlägg. Vad ska jag skylla på? Känns ofta ”men jag har ju ingen ursäkt varför gör jag det inte bara?!”. Men riktigt så är det ju inte. Det är bara att jag är så van vid denna ”ursäkt” att jag sällan tänker på hur det påverkar mig.

Att leva med ständig smärta i kroppen tar tid, energi, och inspiration från så mycket jag skulle vilja göra i livet.

I våras satt jag på en stol i ett rum med stora fönster och beskrev hur det är. Jag vill inte känna mig begränsad längre, jag vill inte känna att min kropp är som ett fängelse.

Men så är det ganska ofta.

Jag minns inte när smärtan flyttade in i min kropp men jag kommer ihåg dagen jag upptäckte alvedonen och hur viktigt det var att jag alltid hade med mig tabletter till skolan. Det var på högstadiet. Inte många av mina vänner visste vad smärtstillande var, en del fick kanske alvedon när de hade feber. Men jag hade lärt mig att det tog bort en känsla i kroppen som ofta hindrade mig från att leva ett liv jag borde leva i den åldern. Jag hade ofta så ont. Mina axlar var spända och när de varit det tillräckligt länge smällde huvudvärken till. Magkatarren kom någon gång i den vevan med.

Jag tror det var i slutet av åttan jag fick hjälp av min första sjukgymnast. Jag fick ett avslappningsband att lyssna på där jag skulle spänna musklerna i min kropp och sedan slappna av. De övningarna skulle jag upprepa tills musklerna var avslappnade och jag kunde somna. I nian ordnade mamma tid hos hennes kollega som varje vecka gav mig massage av nacken och musklerna i axelpartiet. Minns att jag njöt av den omsorgen som mina spända muskler fick.

Men spänningen försvann inte. De hade en anledning som jag kunde möta först många år senare.

I våras började jag hos en sjukgymnast som för första gången såg hela mig, alla skador jag fått, övervikten, spänningarna och allt runt omkring. När jag satt där och bad om hjälp att ta mig ur mitt fängelse gav hon mig hopp om att det faktiskt är möjligt. Och det var som att Gud lett mig hela vägen dit, en lång väg som lett till en beslutsamhet hos mig. Nu får det vara nog.

Min smärta har tydliga kopplingar till saker jag upplevt. Jag tror inte på ett ögonblickshelande för min kropp. Det behöver få ta tid. Jag har alltid haft ont någonstans i min kropp, det har varit normaltillstånd för mig. Jag behöver vänja mig vid en annan känsla och det får ta tid. Men helandet som sker i min kropp är genom Jesus Kristus ingen annan kan befria från lögnen som bundit mig, ingen annan kan upprätta mig så totalt. Det finns ingen annan kraft som kan föra mig igenom det jag behöver gå igenom och leda till totalt frihet.

Igår var jag hos sjukgymnasten. Det var rofyllt och avslappnande som vanligt. Kanske lite mer än vanligt. Och det fick jag känna först några timmar senare. Smärtan tilltog i ryggen tills jag inte kunde varken stå eller sitta längre. Mitt arbetsschema fick ritas om en aning men jag höll iallafall ut. Jag slutförde de största punkterna jag hade för dagen. Sen åkte jag hem och tänkte ”jag kan skriva senare”. Resten av kvällen försvann i en dimma. Jag upplevde något som kallas släppvärk. När muskler som varit spända länge släpper så kan man få en värk i de musklerna.

Efter en sån kväll kan jag sen ändå gå med stress över det jag inte hann med som ju var så viktigt. Smärtan är ingen ursäkt i mitt liv och kanske är det veckans insikt som jag behöver lära mig. Att jag måste räkna med hela mig. Jag vill inte att smärtan ska påverka mig eller vara en ursäkt i mitt liv. Men jag måste också acceptera att den faktiskt ställer till det för mig både på nätter och dagar. Nu ska jag bli hel från detta! Jag är helt övertygad om att det går och kanske är en väg dit att jag också bjuder in smärtan som en del av mitt liv. Inget jag gömmer undan och skäms för utan något som just nu är en del av min vardag.

Det betyder inte att den alltid kommer finnas där. Det betyder inte att jag eller någon ska tycka synd om mig. Men som jag fått göra med så många andra hinder i mitt liv så tror jag det är bättre att möta det som blockerar, se det för vad det är och lyfta fram det i ljuset. När det är framplockat där brukar det kunna dyka upp vägar framåt.

Jag tar med mig den insikten och checkar strax in på ett spa för att ha lite kvalitétstid med mamma. Det tycker jag att jag är värd!!

This entry was published on 16 januari, 2015 at 13:05 and is filed under Existentiell hälsa. Bookmark the permalink. Follow any comments here with the RSS feed for this post.

One thought on “att leva med ständig smärta i kroppen

  1. rätt ! heja dej!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: