yosofine

att tappa tron på Gud

En del brukar säga att det är när allt är bra som vi tenderar att glömma Gud och sen när det krisar då vänder vi oss dit för att hitta hopp och tröst. Och så är det nog för personer som inte ser sig som troende.

Men för en som är uppvuxen i kyrkan och har sin identitet i sin kristna tro tror jag att faran sitter i ökenvandringen. När vi möter motgång, kamp eller hamnar just i en vandring som känns väldigt tung under en period. Det är då vårat tvivel börjar. I bästa fall tvivlar vi på Gud bara på olika områden i livet. I värsta fall förlorar vi helt tron på att Gud finns.

Det här beror på att vi ofta byggt vår tro på lös grund och det är smärtsamt när grunden faller av en plötslig regnskur. Vi har sjungit sången så många gånger men jag tror vi ändå missat den viktiga poängen. ”Bygg inte hus på sandig strand, bygg inte hus på grus kanske verkar det ok men när stormen närmar sig du måste bygga huset en gång till”. En del av oss har fått bygga upp det där huset många gånger innan vi fattar att det är grunden jag måste lägga mest tid på inte inredningen i huset, fasaden eller annan utsmyckning som kanske känns mycket roligare. ”Vi måste bygga huset på ett berg på en stadig grund som inte rubbar sig” sjunger vi vidare. Vad betyder då det?

Jo jag tror att vi till en början i vår tro ofta tänker att Gud kan allt och jag är nu skyddad mot motgångar och motstånd i livet. Om Gud är för mig vem kan då vara emot mig? Och vid minsta motstånd börjar vi be, proklamera och fasta för att mota bort det där jobbiga som tränger sig på. Och vi håller fast vid bilden att jag ska vara skyddad från det här nu när jag är kristen. Jag ska vara skyddad från motgångar, död, sjukdom och utanförskap. Och så bestämmer vi hur Gud bör lösa vår situation och bygger vår bön efter vad vi vill ha för svar.

Om stormen håller i kan det bli kämpigt att hålla fast vid den där tron. När det blåser riktigt tufft kan det smyga sig på tankar om att Gud kanske inte mäktar med det här? Han kanske inte bryr sig om just mina problem. Han kanske sover. För om vi fortsätter hålla fast vid den naiva bilden av hur ett kristet liv ser ut så börjar vi till slut ljuga för oss själva om hur verkligheten ser ut. Och lögn är långt från ett liv med Gud.

Jag har mött just det här många gånger och kämpat med vänner som brottats med just detta. Hur ska jag kunna tro att Gud vill hela mig när jag inte ser något under? Hur ska jag kunna tro att Gud vet om min längtan när jag inte ser svar på den här bönen?

Och jag tror tyvärr att smärtan över att behöva ge upp den där kampen. Ge upp bilden på att Gud kanske inte svarar på den bönen på det sätt jag tänker mig att Han ska svara. Den får oss att tappa tron. Eftersom vi tror att det ska vara just på det sättet och när det visar sig inte stämma då tänker vi att det är Gud det är fel på inte min tro.

Här viskar Gud sjungande i våra öron* ”du måste bygga huset på ett berg, på stadig grund som inte rubbar sig”.

*Nej du kanske inte hör Gud sjunga, men det står i Hans ord därför är det något Han säger till oss varje dag. Matt 7:24-27

Hur gör man då det? Jo grunden måste bygga på vem Gud är oavsett vad mina erfarenheter eller brist på erfarenheter säger. Jag måste bygga min bild av Gud genom att läsa Bibeln och lära känna hur Han jobbar med människor. Ganska lätt ser vi då att det är rätt mycket motstånd och kamp för många av dem Gud har levt nära. Det är inget konstigt med det. Det hör till livet.

Den senaste tiden har jag blivit utmanad att utöka min tro, att öka min tillit på Gud på områden där jag inte har erfarenhet av att Han har koll, att Han bryr sig eller är vaken. Den lögn som bygger på sår i mitt liv har vuxit och blivit till ett monster som börjar justera min teologi (lära om vem Gud är). ”Nej Gud kanske bara bryr sig om de som kan leva sådär perfekt med bra rutiner. Han välsignar kanske bara de som ber ett visst antal timmar om dagen. Nej Gud bryr sig kanske mer om andliga saker och om människor som är fattiga. Jag är en sån där stark tjej som Han tycker kan klara sig själv.” Alla möjliga konstiga tvivel kan komma och till slut säga ”äh det är ingen idé att be Gud om detta, det är ingen idé att fråga Gud hur jag ska göra för Han kommer ändå inte svara” eller ”Han kommer bara med dom över mig då”.

Vi brottas alla med tvivel på olika områden och de kan vara väldigt olika hur de ser ut. Men det jag vill säga är att om vi tar oss tid att bygga vår tro på en stadig grund. Alltså att bygga vår tro på en Gud som är baserad på det som står i Bibeln och inte på våra erfarenheter då har vi en grund att vila på när det stormar.

Jag tänker mycket på Abraham som var beredd att offra sin älskade son som han väntat så länge på att få med sin fru Sara. Gud hade gett dem löften om en son som skulle göra deras släkt stor. Helt plötsligt vill nu Gud att Abraham offrar honom. Gjorde Gud det för att testa Abraham? Nej jag tror det snarare är tvärtom. Gud gjorde det för att visa Abraham hur stor tro han hade på vem Gud är. Abraham visade prov på att ha en stabil grund, han litade på Gud att Han på något sätt skulle hålla sina löften ändå.

Min bön i stormar har blivit mer och mer ”ske Din vilja” och mindre ”lyssna Gud jag VILL VILL VILL det här NUUUU”. Det är smärtsamt att komma dit, att inse att jag är människa och Gud är Gud och jag har inte samma koll på läget som Gud har över mitt liv och min framtid. Men jag har löften att vila på som Gud gett mig genom Hans ord. Och dem kan jag be ut, dem kan jag läsa som tröst och veta att vad som än mig möter så kommer det bli bra till slut.

”Känn ingen oro och tappa inte modet.”Joh 14:27  ”Jag vet vilka avsikter jag har mer er, säger Herren: välgång, inte olycka. Jag ska ge dig en framtid och ett hopp” Jer 29:11.

Det är inte fult att må dåligt som kristen det hör till och vi har världens bästa pappa som vi kan luta oss mot. Så håll ut, lyft blicken från dina omöjligheter och se på Gud som är skaparen, som älskar oss så mycket att Han sände sin son för att återskapa en relation med Honom. Se ärligt på din situation, ge den till Gud och tro att Han vill ditt bästa! Det är i den överlåtelsen undret börjar ske.

This entry was published on 5 februari, 2015 at 10:44 and is filed under Existentiell hälsa. Bookmark the permalink. Follow any comments here with the RSS feed for this post.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: