yosofine

sanningar hos sjukgymnasten

Idag var jag hos min sjukgymnast och gjorde ett test på mitt knä och när vi går igenom resultatet talar sjukgymnasten ord från Gud rakt in i mitt liv.

För lite mer än ett år sedan skadade jag mitt knä under en möhippa. Vi dansade och jag tog ett steg, som ingen trodde skulle kunna orsaka sån skada, men som trasade sönder mitt knä. Mitt korsband gick sönder och jag skadade minisken och brosk i knät. Tiden efter skadan var jobbig eftersom jag fick vänta i över 6 veckor på att få en ordentlig undersökning. Men efter det fick jag verkligen bra hjälp. Under hösten var jag hemma och sjukskriven nästan 10 veckor och under våren krävde knät en sjukskrivning på ca 8 veckor, kommer inte ihåg exakt. Hur som helst så har den här knäskadan varit en sån Gudagåva till mig.

Under de senaste fem åren har jag bett om att Gud ska hjälpa mig bil hel i min kropp. Jag har haft så mycket spänningsvärk och skador som gjort att jag levt med smärta så länge att den blivit en del av min vardag. Jag var trött på det och ville bort därifrån. Det har funnits flera olika lager i min smärta, lager av sorg, förtvivlan, rädsla, oro, förkastelse och missmod. Hur jag än försökte så har jag känt att jag inte kommer någonvart med kroppen. Jag kunde möta mycket av orsakerna men jag kom inte vidare.

Så skadade jag knät så pass att jag blev begränsad under nästan 4 månader och hade svårt att bara gå runt kvarteret. Min rörlighet blev begränsad, min frihet tagen ifrån mig. Men jag hade sån frid över situationen. Under perioder i mitt liv har jag längtat efter en tid då jag inte kan stressa vidare utan stanna upp. Månaderna innan skadan hade jag tagit kliv till ett lugnare liv och avslutat en del engagemang. Jag längtade efter mer av Gud i mitt liv och mindre stress.

Så skadade jag knät och hamnade i husarrest tillsammans med Gud. Det har såklart varit jobbiga nätter då jag haft ont och kämpat. Det är klart det varit jobbigt att vara så begränsad under tider att inte ens kunna gå och handla mjölk utan att det tog alla dagens krafter ifrån mig. Men jag behövde den tiden.

Nu har det snart gått ett år sedan jag opererade in ett konstgjort korsband i mitt knä. Idag var jag hos sjukgymnasten för att testa hur stor skillnad det är på mina knän. Jag har nästan nått målet och är nu inte i behov av rehabträning på samma sätt längre. Jag kan återgå till ett normalt liv sa sjukgymnasten idag!

Det här året har förvandlat mig på många sätt och jag tror inte jag hade kunnat få den förvandlingen på annat sätt än genom den här skadan. Den har gett mig en ny känsla för min kropp. Har lett till kontakt med vård som hjälper mig att nå djupet av min smärta. Och jag har minskat rejält i storlek! För mig har knäskadan varit en välsignelse i all sin trasighet och jag tror att Gud lät det ske för att jag skulle få se alla dessa under i mitt liv.

Idag när jag satt hos min sjukgymnast och vi pratade om det test jag just gjort så började min sjukgymnast tala från Gud. Det visste han såklart inte, han pratade utifrån sin kunskap men det var så klockrent ord från Gud rakt in i den tid jag är i nu och som jag tror gäller många fler. Där mitt test var som sämst var på längdhoppet. Alla andra test visade att muskelstyrkan är bra och att rehabträningen gett effekt. Men den här övningen visade något annat än muskelstyrka. Den visade på min tillit till knät. Och där har jag fortfarande en bit kvar att läka.

Sjukgymnasten sa: tilliten är det viktigaste att få tillbaka till det skadade området för om det brister där jag är sårad så är risken större att jag skadar mig på nytt. Det spelar då ingen roll att jag har tillräckligt starka muskler för rädslan gör att jag håller igen och tar fel beslut som i sin tur orsakar skador.

Vi blir sårade i livet på olika områden och det är så lätt att tappa tron på Gud på de områdena och vi börjar justera teologin så att vi kan förklara det jobbiga som händer oss. Jag tror inte vår uppgift är att hitta förklaringar.  Jag tror vår uppgift är att vila i Gud och öka vår tillit till att Gud är en god Gud och att Hans nåd varar i evighet på livets alla områden. Om vi inte bygger upp vår tillit på Gud på områden där vi är sårade så riskerar vi att skada oss igen. Gud i sin nåd låter oss ibland få uppleva smärtor för att läkas helt och hållet, när smärtan kommer håll Gud i handen Han har en väg ut ur den. Ibland kan man uppleva det som att Gud låter något hemskt hända igen och igen som att just samma område ska bli attackerat. Jag tror det är för att visa på nya områden där Gud vill läka våra sår. Gud i sin omsorg låter oss lära känna Hans trofasthet på alla områden som vi blivit sårade på. Han gör det för att vi inte ska bli sårade igen. Han gör det för att vi ska nå fullständig frihet.

This entry was published on 19 februari, 2015 at 21:00 and is filed under Existentiell hälsa. Bookmark the permalink. Follow any comments here with the RSS feed for this post.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: