yosofine

för att känna hoppet behöver vi smaka på hopplösheten

De senaste tiden har jag på nytt fått känna av en påtaglig hopplöshet. Områden i mitt liv har blivit testade och min tro sätts på prov. Även om det är olika omständigheter varje gång som leder mig till dessa erfarenheter så tror jag det är samma syfte varje gång. Att låta hoppet få djupa rötter inom mig och att min tillit till en trofast kärleksfull Gud får växa sig större och stabilare.

I Matteusevangeliet 4 kan vi läsa om när Jesus frestas. Det står att Anden förde ut Jesus i öknen för att sättas på prov av djävulen. Vad var syftet med dessa fyrtio dagar? Jo att Hans kallelse och  tjänst skulle bekräftas i honom genom att Han kunde stå emot de områden som han skulle kunna falla på. Gud använder prövningen för att sätta vår tro och tillit till Honom på prov. Anden förde ut Jesus men det var djävulen som kom med saker att fresta honom med.

I Gamla Testamentet när man läser om prövningar som olika personer hamnade i finns det en väldigt tydlig riktning i deras liv. De övergav aldrig sin tro på en Gud som är närvarande som kan och vill ge hjälp i nödens tid. Det är Gud som leder ut ur prövningen och till ett rikare liv. Och i efterhand kan man se den röda tråden som är Guds trofasthet. Jag blir hjälpt av tanken att jag inte ser hela bilden idag men att jag längre fram kommer se hur Gud har lett och öppnat och stängt dörrar i den riktning som Han från början tänkt för mitt liv.

För mig har prövningen aldrig sett ut som den Jesus hade i öknen. Det har aldrig varit tydligt att en djävul har kommit fram och liksom tydligt gett mig ett val. Det har istället varit situationer nära kopplat till mitt liv, min hälsa, mina drömmar, min längtan, min självbild som på olika sätt fått rasa i mitt liv. Många gånger helt normala saker som vem som helst går igenom. Brustna relationer som får mig att bearbeta min längtan, min beslutsamhet och min självbild. Eller min hälsa där jag fått brottas med Guds förmåga/vilja att hela och den uteblivna erfarenheten av ett konkret ingripande. Vanliga saker som jag tror ingen är skonad av. Områden där vår tillit till en närvarande, allsmäktig, kärleksfull och trofast Gud sätts på prov. Det har många gånger handlat om tankebanor som jag behövt göra upp med, tankebanor som göder hopplöshet och död i mitt liv.

Men för en del blir den prövningen sista spiken i kistan och man ger efter för hopplösheten. Eller justerar sin Gudsbild och börjar tro på ödet, på en Gud som lämnar oss åt vårt eget öde eller en Gud som på något sätt sover. Vi ger efter för tanken att det inte är möjligt och låter delar av vår tro och våra liv ligga under hopplösheten och dödens inflytande.

Allt som lever förändras. Det bör innebära att områden i mitt liv som är stillastående på något sätt eller där jag cementerat min position… har dött eller åtminstone kraftigt somnat till.

Jag tror att vi lever i en särskild tid då hopplösheten vill slå rot i oss och i vår kultur. Vi som kristna är inte skyddade från hopplöshetens inflytande. Vi matas dagligen av hopplöshet i olika situationer och vi frestas till att tänka att det är kört att det inte finns någon väg ut på olika områden i våra liv.

Den största faran för oss kristna är att överhuvudtaget identifiera hopplösheten i våra liv. Alldeles för ofta tror jag vi intalar oss själva att vi absolut inte känner av någon hopplöshet. Vi har det ju så bra och så i samma andetag hoppar vi över något område i våra liv där det är lite kämpigt för tillfället. Vi har ju så mycket att vara tacksamma för och man vill ju inte störa Gud med våra små bekymmer…

Om vi inte lär känna hopplösheten i våra liv, hur den känns och hur den påverkar oss i våra liv och tankebanor, då kan vi heller inte möta den hopplöshet som bor i vanliga människors liv ute i vårt land. För då är vi oförstående för hur den kampen ser ut och än mer oförmögna att dela med oss av ett levande hopp.

Under de senaste veckorna har jag insett hur viktigt det är med människor som kan ge mig ett Guds perspektiv på min tillvaro, hur viktigt det har varit med vänners böner, eller andra troendes frimodiga uppmuntrande ord som kanske talar konkret till mig men för dem bara var lite fri inspiration. Men jag har också insett hur ofta det där uteblir i våra vardagsliv. Vi jobbar på så mycket att jag tror vi ibland glömmer bort att ta med Gud in i det vi jobbar med.

Nu har ju jag visserligen ett jobb där det här nästan borde krävas av mig, men jag tror inte det är självklart för det. Jag har tagit ett beslut de här veckorna att jag vill inte gå ifrån ett möte med en annan människa utan att det ska vara tydligt att jag har en relation med den levande Guden. Jag har nämligen kommit att inse hur jag sviker människor som brottas med hopplöshet i sina liv genom att jag talar utifrån mitt mänskliga perspektiv och genom att jag inte är lyhörd och talar ut ord som kan vara till uppmuntran och befrielse för människor. Jag har fått en ny frimodighet eftersom jag ser hur hopplösheten sprider sig runt om oss och jag vet att det finns ett bestående, verkligt och livsförvandlande hopp.

Min bön är att fler skulle ta det beslutet. Att inte lämna ett möte med en annan människa utan att det på något sätt är tydligt att de har en relation till en levande Gud. Det gäller både möten med andra troende och med människor utan definierad tro. Att inte erkänna hopplösheten som vill inta områden i våra liv, att inte erkänna hur jag på olika sätt blir påverkad av den här tidens mörker, är att svika dem som lever totalt utan hopp och ljus i sina liv. När jag inte vågar möta mitt eget mörker har jag inga verktyg att möta dem som lever totalt uppslukad av det. Då sviker vi inte bara dem som just nu brottas med hopplöshet och mörker vi sviker också Gud som kom till oss för att vi skulle ha liv i överflöd.

This entry was published on 6 mars, 2015 at 11:11 and is filed under Existentiell hälsa. Bookmark the permalink. Follow any comments here with the RSS feed for this post.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: