yosofine

ett studie passande en långfredag

Joh 19:17-37

17Han bar själv sitt kors ut till den plats som kallas Skallen, på hebreiska Golgota. 18Där korsfäste de honom tillsammans med två andra, en på var sida med Jesus i mitten. 19Pilatus hade också låtit skriva ett anslag som sattes upp på korset, och där stod: Jesus från Nasaret, judarnas konung. 20Detta lästes av många judar, eftersom platsen där Jesus korsfästes låg strax utanför staden, och texten var på hebreiska, latin och grekiska. 21Men judarnas överstepräster sade till Pilatus: ”Skriv inte: Judarnas konung, utan vad han själv har sagt: Jag är judarnas konung.” 22Pilatus svarade: ”Vad jag har skrivit, det har jag skrivit.”

Skylten var ironisk, Pilatus erkände inte Jesus som Judarnas Konung, men han ville statuera ett exempel. Så här går det med dem som försöker utmana honom om makten. För Jesu lärjungar måste skylten ha känts som ett sådant hån. De trodde ju att Han var deras utlovade kung. Nu hängde han där på ett kors och de såg ingen ljusning. Vad skulle hända nu med alla löften? Vad skulle hända med dem och Israels folk? Hur skulle deras frälsare kunna rädda dem nu när han hängde där på korset?!

23Soldaterna som hade korsfäst Jesus tog hans kläder och delade upp dem i fyra delar, en på varje soldat. De tog också långskjortan, men den hade inga sömmar utan var vävd i ett enda stycke. 24De sade därför till varandra: ”Vi skär inte sönder den utan kastar lott om vem som skall ha den.” Ty skriftordet skulle uppfyllas: De delade upp mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad. Det var vad soldaterna gjorde.

Det var viktigt för Johannes att poängtera hur det som skrivits om Messias blev uppfyllt i Jesus. Särskilt den här händelsen kan jag tänka mig är viktig att hänvisa tillbaka till texterna. För hur skulle det kunna vara möjligt att det som stod i skrifterna faktiskt hände?! Det är ju som en helt omöjlig dröm som går i uppfyllelse. Och ändå inte. För jag tror att det för rätt många var alldeles för stort att ta in. Man kunde inte riktigt koppla att Messias skulle en gång för alla vinna över ondskan. Istället tänkte man att Jesus kom för att rädda just de som just då var Israels folk. Det var det man väntat på. Man hade väntat på någon som skulle befria dem från det förtryck de fått leva i under så lång tid. Någon större tanke än så hade man inte kunnat tänka. Och de hade ju konkreta behov att just där de befann sig bli befriade från förtryck. De kunde inte ta in att Gud hade en större plan som Han tänkte utföra, de var fixerade vid deras lilla världsbild och deras omedelbara behov. De kunde inte se den stora bilden men Johannes försöker lyfta blicken för dem som läser.

Det var nog inte så att folk stod där och tog emot i tacksamhet det som hände. Det var nog ganska mycket förvirring. De flesta var nog besvikna för den dröm de hade, den bild av hur Gud skulle rädda dem den verkade gå i kras.

Jesu död

25Men vid Jesu kors stod hans mor och hennes syster, Maria som var gift med Klopas och Maria från Magdala. 26När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade sade han till sin mor: ”Kvinna, där är din son.” 27Sedan sade han till lärjungen: ”Där är din mor.” Från den stunden hade hon sitt hem hos lärjungen. 28Jesus visste att nu var allt fullbordat, och för att skriftordet skulle uppfyllas sade han: ”Jag är törstig.” 29Där stod ett kärl som var fyllt med surt vin. De satte därför en svamp som doppats i det sura vinet på en isopstjälk och förde den till hans mun. 30När Jesus hade fått det sura vinet sade han: ”Det är fullbordat.” Och han böjde ner huvudet och överlämnade sin ande.

Strax innan Jesus tar sitt sista andetag visar han omsorg om sin mor Maria och vad som skulle hända med henne efter hans död. Han ordnar en ny försörjare åt henne i Johannes som stod vid korset tillsammans med henne. Inte ens i hans sista stund slutade han visa sin omsorg om människorna. Han visade omsorg om livets praktiska omständigheter. Om nu Jesus hade tid och ork om nu Jesus precis innan sitt sista andetag prioriterar praktiska frågor. Ska han inte bry sig om dem i våra liv?

Jesu prioritering på korset, både om syndaren bredvid Honom som får löfte om evigt liv och om de praktiska omständigheterna talar om en Gud som täcker hela livet. Ingen del av våra liv är utanför Guds kontroll. Ingen del av våra liv är i skugga. Gud ser och Han låter saker ske för att Hans stora plan ska gå i uppfyllelse. Vi behöver i vår tid, i det vi kämpar med till vardags lyfta blicken och se på Jesus. Se hur skriften gått i uppfyllelse, se hur Gud har omsorg och utan att fixera oss vid hur, tro att Gud kommer leda allt till seger på något sätt.

31Eftersom det var förberedelsedag och kropparna inte fick hänga kvar på korset under sabbaten – det var en stor sabbat – bad judarna Pilatus att de korsfästas benpipor skulle krossas och kropparna tas bort. 32Soldaterna kom därför och krossade benen på dem som var korsfästa tillsammans med Jesus, först på den ene och sedan på den andre. 33Men när de kom till Jesus och såg att han redan var död krossade de inte hans ben, 34utan en av soldaterna stack upp sidan på honom med sin lans, och då kom det ut blod och vatten. 35Den som såg det har vittnat om det för att också ni skall tro; hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning. 36Detta skedde för att skriftordet skulle uppfyllas: Inget ben skall krossas på honom. 37Och på ett annat ställe heter det: De skall se på honom som de har genomborrat.

I varje stycke poängterar Johannes hur skriften blir uppfylld. Han vill inte att en enda detalj går förlorad för att bevisa det otroliga som hänt. Och det är ju just det, det är ju otroligt. Hur ska man kunna tro på det här? Hur ska vi kunna tro att Jesus dog för vår kamp och det mörker vi lever i? Hur ska vi kunna tro att Jesus dog för just min sjukdom, just min kamp? Det är för bra för att vara sant.

Fast det är just det som det inte är. Det är så här bra men det är svårt att förstå. Det visar lärjungarna också när vi får följa dem efter korsfästelsen. De förstod det inte. De sörjde Jesus på riktigt, de sörjde att han dog och alla drömmar de hade försvann i och med det. Nu var det totalt hopplöst. Nu var de helt utan tröst. För en sådan här chans att göra revolution den kommer inte igen. Trots att Jesus så ofta talade om hans död och om att Han kommit för något större så hade det inte gått in. Inte så konstigt. Har Jesu död och korsfästelse gått in i oss? Förstår vi fullt ut vad den innebär i våra liv? Förstår vi att Han tog alla våra omöjligheter på sig? Eller har vi hängt upp oss vid hur vi tänker att Gud ska rädda oss så att vi inte ser de under Han redan gör? Ser vi hela bilden?

Idag påminns vi om att Jesus dog på korset, när Han dog tog Han all sjukdom, han led våra plågor, Han blev pinad för de fel vi gjort. Han tog det på sig för att vi skulle helas, hans sår ger oss läkedom.

Men det är många gånger för bra för att vara sant. Det är svårt att ta in att det här gäller också mig. Att mina olika bekymmer det var något Jesus tog med sig ned i döden. Därför är det så viktigt att vi dagarna som kommer tar tid att leva oss in i hur det måste ha känts för lärjungarna. Hur de måste ha känt besvikelse och sorg. De måste ha haft tusen frågor och ingen som kunde ge ett vettigt svar. Var de än vände sig så fick de antingen bara samma hopplöshet tillbaka eller någon som försökte släta över allt och säga att det var nog inte Guds son ändå eller någon annan förklaring som bara gjorde att besvikelsen mot Gud blev större.

Idag påminns vi om att Jesus dog för våra synder, för vår kamp och för våra omöjligheter. Han tog med dem i graven, ned i dödsriket och där visade han en gång för alla vem som är Kungars Kung.

Vi har facit, vi vet vad som händer senare i helgen. Men idag får vi ta det i våra liv som fastnat, våra sår, vår sjukdom och alla våra omöjligheter och lägga vid korset. Där får vi lägga dem som ett tecken på att vi tror att Han är Guds son, vår enda riktiga räddare. Här vid korset får vi lämna allt det som stör våra liv idag och Jesus tar dem med ned i döden.

Vid korset lär vi oss hur ett liv i tro ser ut, vi vet inte hur, vi ser kanske inte ens en lösning, det ser egentligen ganska mörkt och hopplöst ut. Men vi fäster vår blick på Jesus, vi väljer att tro att det som står i Guds ord är sant och vi håller fast vid de löftena och lämnar alla frågor, all sorg, all smärta och alla omöjligheter vid Jesu kors och sen får vi vänta på att Gud får göra det under vi redan vet att Han klarar av. Vi får vänta på Jesu uppståndelse och på Hans totala seger över alla våra omöjligheter, över all vår smärta och all vår kamp.

Amen.

This entry was published on 3 april, 2015 at 19:43 and is filed under Existentiell hälsa. Bookmark the permalink. Follow any comments here with the RSS feed for this post.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: