yosofine

söndra och härska

Den här veckan är jag i Hamburg och deltar i en ekumenisk och internationell konferens. Det är européer och afrikaner som möts från olika traditioner. Även afrikaner som bor i Europa och som tillhör olika kyrkliga traditioner här.

Dagarna har varit intensiva och det finns mycket jag skulle kunna skriva om. Men jag vill idag dela en sak jag tänkt mycket på sen vi besökte ett koncentrationsläger igår.

På koncentrationslägret fick vi veta att det fanns en tydlig hierarki bland fångarna. Detta var något man organiserade ovanifrån. Man sorterade fångarna utifrån ett färg- och symbolsystem för att alla i lägret skulle veta vilken grupp man tillhörde. En del fångar var mer värda än andra och fick bättre mat, bättre sovmöjligheter och även arbeten som inte var lika krävande. Några fick arbetsuppgifter som gjorde att man överlevde Max 3 månader.

Fångarna behandlade varandra utifrån  samma hierarki och kunde vara våldsamma mot varandra.

Varför gjorde man så?

Det här är ingen ny strategi men väldigt effektiv. Genom att låta fångarna bråka med varandra och fokusera på olikheterna kunde man hålla dem i ordning. Fångvaktarna behövde inte vara så oroliga för att någon skulle fly eller starta uppror eftersom de aldrig enades och kunde ha konversationer om de riktiga problemen.

Vi är en grupp som samlats från olika traditioner och kulturer. Vi har en historia där vi delat upp oss och skapat distans mellan varandra. Men under dessa dagar har enheten varit påtaglig. Och att tillsammans reflektera över hierarkin i koncentrationslägret tillsammans med representanter för kyrkor från vitt skilda sammanhang skapade en väldigt intressant koppling till vår egen situation.

Det går knappt en vecka utan att en diskussion blossar upp inom kyrkan i Sverige angående någon ”viktig” teologisk fråga eller slutsats. Små skillnader i nyanser hos de olika personerna eller kyrkorna som deltar lyfts fram som avgörande skillnader. Människor stångar sig blodig i samtalen och skriver debattartiklar och blogginlägg och böcker och det tar ALDRIG SLUT. När en fråga debatterats till döds tar en ny fråga vid. På så sätt kan vi fortsätta diskutera tills Jesus kommer tillbaka och vi kommer inte ha gjort någon större skillnad.

Vi är själva offer för ”söndra och härska” taktiken. Vi har själva gått på den enkla taktiken som gör att vi effektivt håller oss ifrån att samtala om de riktiga frågorna som faktiskt gör skillnad för människor. Vi diskuterar oss sönder och samman istället för att enas och göra gemensamt uppror mot de system som förtrycker. Vi är fast i vårt egna koncentrationsläger och så länge vi håller oss till att klanka ned på varandras skillnader i teologiska dialekter så festar fångvaktarna för de vet att vi inte utgör någon verklig fara.

This entry was published on 9 april, 2015 at 21:29 and is filed under ung och ledare. Bookmark the permalink. Follow any comments here with the RSS feed for this post.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: