yosofine

som bilar på världens största skrotgård

Idag är en sån där dag då tiden gått väldigt fort. Delvis för att jag haft en del på gång men mest för att jag också har en kropp som just nu ställer till besvär för mig. Inser att jag är dålig på att småprata och blir påmind om hur jag tänkt att jag nog är dålig på det. Det är inte sant. Men när jag har ont så finns inte riktigt energin för att prata om sådant som inte endast är nödvändigt. Inte så konstigt.
Den här veckan visar Gud mig hur smärtan och sjukdomarna i min kropp påverkat självbild och inställning till saker. Lär mig mycket genom dessa dagar även om det såklart tär mycket på mina krafter. 
Men jag orkar inte skriva et djupt inlägg idag utan delar en text jag skrev i eftermiddags på instagram istället. 

Har länge tänkt att nog alla går runt och har ont och får kämpa med sin kropp. Det har ju varit normalläget för mig att ha ont någonstans. Det tog lång tid att inse att det inte är meningen att huvudet, magen eller någon annan del av kroppen ska göra ont varje dag. Numera glömmer jag emellanåt bort hur det känns att ha ont för jag har det inte lika ofta. När Gud skapade oss gav Han kroppen olika funktioner, jag brukar tänka att vi är som maskiner. Vi är som bilar som behöver vård och service men också bränsle och rätt utrustning för de olika sträckor vi ska färdas på. Om man inte fyller på med olja kan det gå riktigt illa för en bil. På samma sätt med människan. Därför är det så viktigt att lära känna kroppen och även förstå vilket ursprungsskick som Gud tänkte (hur var bilen som ny?!) så att vi kan ta hand om kroppen efter den standarden. Vi kan få diagnoser uttalade över oss som beskriver våra nulägen. Men en diagnos är inte slutdestinationen det är början till att förstå bättre vilken service och vilka specialdelar som behövs för att just min maskin ska funka så som Gud har tänkt. Sen tänker jag att vi inte föds som nya bilar som sen blir mer och mer förstörda för varje år (som med våra riktiga bilar). Vi föds istället in som gamla skruttiga rosthögar men genom livet och vandringen med Gud blir vi helare och helare och när vi når löfteslandet (himlen) så blir vi sprillans nya!
  

This entry was published on 7 maj, 2015 at 21:03 and is filed under Existentiell hälsa. Bookmark the permalink. Follow any comments here with the RSS feed for this post.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: