yosofine

bagaget

  

Grämer mig ibland över saker jag varit med om, beslut jag tagit och beteenden jag lagt mig till med. Grämer mig för att jag i efterhand många gånger kan se att det inte var bra för mig eller att jag rent av hade mått bättre av att ha gjort på ett annat sätt.

Samtidigt så är ju just det där så svårt. Klart jag i efterhand kan se tillbaka och tycka att jag borde ha sett eller tänkt på det där. Men man kan inte göra mer än sitt bästa i de situationer man ställs inför.

Jag insåg idag på min promenad hem att just en sån där situation som jag grämer mig över hände just på grund av att jag inte var hel på det området. På grund av sår jag fick mycket tidigt i livet har jag tagit beslut som varit dåliga för mig. Idag skulle jag nog hantera det annorlunda för jag har bearbetat det såret och bett Gud läka det grundligt.

När jag inser att det är något knas med hur jag ibland väljer eller beter mig. Är det dags att börja fråga Gud efter roten till det. Varför gör jag så här? Varför reagerar jag så? Varför kände jag så där han/hon sa det där? Efter ett tag kommer Gud visa på orsaker till beteenden och vägval som är präglade av sår och negativa erfarenheter. Det är inget konstigt med det alla har sår och negativa erfarenheter. Det blir så av att växa upp i en trasig värld (du vet syndafallet som gjorde hela världen trasig). Det är viktigt att vi lever med den insikten att trasigheten är en del av oss. Men vi ska inte stanna där, vi får absolut inte stanna där. För om vi gör det accepterar vi att trasigheten är något som Gud tänkt ut från början, att det är meningen med våra liv, att vi är såna här och får lära oss leva med en del skevheter i våra liv. Alltför ofta möter jag på denna inställning.

 

När Jesus föddes till jorden hade han ett uppdrag. Han skulle segra över ondskan och i och med det återskapa den kontakt Gud en gång hade med mänskligheten. Jesus kom för att återta en ursprungstanke med oss och den här jorden. Den ursprungstanken är att vi inte är dömda till ett liv i trasighet. Vi behöver inte styras av våra sår och negativa erfarenheter utan Jesus kommer med hjälpen vidare.

 

När du förstått vad som är roten till det där beteendet som du inte tycker om eller som du vet leder till negativa resultat kommer nästa steg. Be Gud om helande, upprättelse och hjälp vidare bort ifrån det. Den här processen kan ta tid och  är ofta också förknippad med en del smärta. Det kan vara en del stolthet inblandat i detta med. Eftersom du ber Gud att Han ska göra dig hel. Det innebär att du behöver erkänna att du är trasig och det kan sitta långt inne tro mig.

 

Men hur som helst. Det är egentligen bara att göra det. Skit i stoltheten. Det viktiga är ju att du kan komma ut ur den där trasigheten och bli mer hel, mer sann och mer människa!

 

När man sen tror man är oövervinnerlig kommer en ny insikt om en rot och så får man börja om på nytt igen. Det fina med det här är att du aldrig behöver nöja dig med att ”vara sån där” och acceptera ett trasigt beteende med trasiga resultat. Du kan istället lyfta blicken, möta insikten om din trasighet och medan du sopar bort dammet från dina knän ta emot ett helande som gör hela livet till en möjlighet.

Då hamnar du på en resa där du för varje ny erfarenhet har möjlighet att bli ännu mer den person Gud skapat dig att vara. Fri från saker som binder dig i rädsla eller skam. Färdiga det blir vi nog först i himlen!

This entry was published on 8 december, 2015 at 21:31 and is filed under Existentiell hälsa. Bookmark the permalink. Follow any comments here with the RSS feed for this post.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: