yosofine

när Gud beskär ditt livs grenar

Utanför mitt sovrumsfönster står ett gammalt päronträd. Det är stort och grenarna sträcker sig högt över marken. Det är svårt att nå dem. Eftersom trädet står på allmänningen så är det ingen som riktigt känner ägandeskap för det. Det är ingen som brytt sig om att beskära det här trädet på mycket länge så grenarna spretar åt olika håll, huller om buller. Det ger en hel del frukt och jag har många gånger tänkt att jag ska gå och plocka lite av frukten. Men i somras när jag gick ut för att inspektera trädet såg jag att den frukt jag kunde nå från marken var rutten. Det fanns kanske några fina päron kvar men de satt så högt upp att det bara var fåglarna som nådde dem.

Det här päronträdet lever inte i sin fulla potential. Det här trädet är utelämnat till sitt eget öde. Lite som vi är utan Gud.

”Ni är redan ansade genom ordet som jag har förkunnat för er.” Det Jesus säger är att vi genom att tro på Honom blivit en del av Hans trädgård. Vi tillhör nu honom och vi har blivit ansade. Alltså vi har blivit befriade från andra mål och meningar med livet än dem som Gud gett oss. Gud har sågat av de grenarna i våra liv och de som är kvar är de som sträcker sig mot de mål som Gud ursprungligen tänkt för oss. Här tror jag att vi många gånger stannar. När vi tagit emot Jesus som vår frälsare är det lätt att tänka att nu är allt klart nu har Gud ansat mig och beskurit mig en gång för alla nu ska jag bara fortsätta växa här på min kant. Men precis som med våra fruktträd så behöver vi beskäras inför varje ny vår för att ge den rika frukt som Gud har tänkt. Det kommer alltså regelbundna tider i våra liv då Gud tar fram sekatören för att klippa bort skott som skjutit upp och som riskerar att skymma sikten. Varje gren som bär frukt ansar han, så att den bär mer frukt.

Det är en smärtsam process och kräver en hel del energi.

Varför måste Gud beskära oss? Det är för att vi ska bära frukt och för att våra liv ska nå den fulla potential som Gud har tänkt. Om vi inte blir beskurna kommer vi till slut motarbeta oss själva precis som päronträdet som lämnats åt sitt eget öde. Man beskär träd för att hindra dem från att ödsla energi på att vara improduktiva.

Det är en intim process, Gud är aldrig så nära som när han står mitt bland dess grenar och rensar bort skott. Han är aldrig så nära som när Han är engagerad i vårt långsiktiga välbefinnande och därför klipper bort grenar som leder oss bort från det.

This entry was published on 6 april, 2016 at 20:31 and is filed under Existentiell hälsa. Bookmark the permalink. Follow any comments here with the RSS feed for this post.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: