yosofine

när Gud kallar är tanken att vi ska följa

I sommar har jag en serie utifrån Hesekiel 37 om de förtorkade benens dal. Här kommer del 3: Vi lyder det Gud kallar oss till

7Jag profeterade som jag hade blivit befalld. Medan jag profeterade hördes ett rasslande – det var ben som sattes till ben och fogades samman. 8Jag såg att de fick senor och bäddades in i kött och att hud drogs över dem. Men det fanns ingen ande i dem.

 

Att lyda handlar om att vara i funktion för Guds rike, att tala tro, hopp och liv. Det handlar om att vara använd i de gåvor som vi fått från Gud. Gud sände sin Ande för att ge oss kraft att leva som jordens salt. Han sände sin Ande för att vi skulle vara med och se samma mirakler hända som Jesus var med om och ännu större än dem. Vi gör dem inte i egen kraft det är Guds Ande som verkar i oss. Vi är däremot lydiga och följer det Anden manar oss att göra.

 

1 kor 12 :4-11

4Nådegåvorna är olika, men Anden densamma. 5Tjänsterna är olika, men Herren densamme. 6Verksamheterna är olika, men Gud är densamme, han som verkar i allt och överallt. 7Hos var och en framträder Anden så att den blir till nytta. 8Den ene får genom Anden gåvan att meddela vishet, den andre kan med samma Andes hjälp meddela kunskap. 9En får tron genom Anden, en annan genom samma Ande gåvan att bota, 10en annan får kraft att göra under. En får förmågan att tala profetiskt, en annan att skilja mellan olika andar. En kan tala olika slags tungotal, en annan kan tolka tungotal. 11Allt detta åstadkommer en och samma Ande genom att fördela sina gåvor på var och en så som den själv vill.

 

Matt 25:14-30 kan vi läsa om liknelsen om talenterna. Den liknelsen lyfter fram detta extra tydligt. Liknelsen handlar om en herre som anförtror sina pengar till tjänarna medan han är borta och om de olika sätt som tjänarna använder pengarna på. Liknelsen säger oss tre saker 1. De begåvningar och färdigheter vi har är gåvor som Gud har gett oss. Vi har blivit anförtrodda gåvor som Gud vill att vi använder i tjänst för Honom. 2. Guds gåvor är till för att användas. De är inte till för att göra oss mer intressanta. De är till för att bygga upp Guds folk och hans rike. I liknelsen blir herren ursinnig på de tjänare som grävt ned sina pund och inte använt dem alls. 3. Guds gåvor växer när vi använder dem. Det innebär att ju mer jag blir använd i mina gåvor desto mer utvecklas den och ju mer växer Guds rike. Det innebär att vi aldrig kan tävla om utrymme när vi arbetar för Guds rike. Ju mer vi blir använda, ju mer vi låter gåvorna utvecklas inom oss desto större plats får Guds rike omkring oss. Alla tjänar på det. Ju mer utrymme du tar i Guds rike ju mer utrymme skapar du åt andra.

 

Att vi sen bor i ett land där Jantelagen är stark betyder inte att vi kan hoppa över den här delen av Guds kallelse. Här är vi kallade att vara en motkultur. Vi ska tro att vi är några för vi är Guds barn, skapade till Hans avbilder och våra liv får bli använda för Hans rikes utbredning. Det är något att vara stolt över!

 

Det är en lydnadsfråga att låta våra gåvor bli använda till Guds ära och rikes utbredning. Det handlar inte om våra egon, om att få mer utrymme än någon annan eller att vara häftig som har en särskild gåva. Har Gud gett oss gåvor så är det för att de ska användas för att Hans rike ska bli större, för att Guds kärlek och nåd ska bli ännu mer känt. Det är det enda som betyder något.

This entry was published on 11 juli, 2016 at 09:27 and is filed under Existentiell hälsa, Ledarskap. Bookmark the permalink. Follow any comments here with the RSS feed for this post.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: